Sedan LO-distriktet i mellersta Norrland samt TCO- distrikten i Y- respektive Z-län tog initiativ till bildande av Skådebanan i mellersta Norrland har verksamheten successivt ökat.
Under 1986 bildades Skådebanan i Medelpad, sedan har i ordning följande skådebanor bildats: Skådebanan i Östersund, Skådebanan i Härjedalen, Skådebanan i Åre, Skådebanan i Ådalen (Kramfors, Sollefteå). Regionkansli finns i Sundsvall. Lokala kanslier finns i Östersund samt Sveg. I Åre har Skådebanan kansliresurser i samarbete med LO-sektionen.
Landstingen i Y- och Z-län samt kommunerna ger bidrag till verksamheten, vilket ger ca 380 000 kr.
Verksamheten bedrivs till allra största delen via ombud på arbetsplatser, bostadsområden samt i föreningar. De lokalt verksamma skådebanorna tecknar också avtal med företag i personalvårdande syfte. En lösning som rönt stor uppskattning.
Skådebaneverksamheten i mellersta Norrland har i dag 600 registrerade ombud. Verksamheten stöds också av stora delar av organisations- och föreningslivet i mellersta Norrland. De ''lokala'' skådebanorna har stöd från stora delar av det lokala föreningslivet.
För den fortsatta verksamheten med publikarbete i regionen är det nödvändigt att erhålla statens stöd i form av grundbelopp. Utan statens stöd har skådebaneverksamheten utomordentligt svårt att överleva, framför allt mot bakgrund av den stora verksamhet som bedrivs i hela mellersta Norrland.
Många människor i regionen uppfattar i dag Skådebanan som en nödvändig resurs och ser dess verksamhet som en förutsättning för fortsatt ökat kulturdeltagande och nyttjande av regionens kulturliv.
Publikarbete är en nödvändig verksamhetsform i ett expansivt samhälle där kultur erhåller ökat stöd för produktion. Statens Kulturråd har i ett diskussionsunderlag ''Att vidga deltagandet i det offentliga kulturlivet'' mycket tydligt beskrivit nödvändigheten och vikten av publikarbete. I underlaget framkommer också att publikarbete är både kostsamt och tidskrävande.
När 1974 års kulturpolitiska mål antogs av en enig riksdag innebar detta att man bl.a. sade ja till kulturpolitiska insatser, för att främja kulturell jämlikhet. Fortfarande kan vi konstatera att stora grupper medborgare på grund av arv, miljö, arbets- och bostadsförhållanden endast deltar i kulturlivet som betalare över skattsedeln.
För att väcka, vidga och fördjupa ett kulturintresse erfordras medel för uppsökande verksamhet och för information till ombud på arbetsplatser, i bostadsområden, i föreningar etc. Medel behövs också för kontinuerlig och kvalificerad utbildning av ombuden inom Skådebanan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skådebaneverksamhet i Västernorrlands och Jämtlands län.
Stockholm den 24 januari 1992 Britta Sundin (s) Nils-Olof Gustafsson (s) Sven Lundberg (s) Hans Stenberg (s) Elvy Söderström (s)