Ansvarsfördelningen mellan de större museerna i Sverige
Under ett antal år har riksdagen behandlat motioner om
ökat statligt stöd till specialmuseer utanför Stockholm och
med annan än statlig huvudman. Genomgående har
argumentet för avslag varit att man inte vill utöka antalet
statliga museer. Kärnfrågan ligger inte i detta utan i det
faktum att det finns områden som inte i dag bevakas och
dokumenteras. Därigenom går kunskaper och föremål
förlorade och en del av vårt kulturarv förskingras.
Just nu pågår en utredning om dokumentationsansvaret
och arbetsfördelningen mellan landets sjöfartsmuseer. Där
måste åtgärder vidtagas. I samband med att förslag lagts om
att inrätta ett helt nytt statligt konsthantverks- och
formgivningsmuseum har det påpekats ett ett sådant
specialmuseum av rikskaraktär redan finns, Röhsska
Konstslöjdsmuseet.
Genom en fördelning av ansvar och medel mellan de
stora specialmuseerna, t.ex. statens Folkens museum --
Etnografiska och Göteborgs Etnografiska Museum, vilka
båda genom mycket olika samlingar kompletterar varandra,
skulle mycket vinnas genom samordningar m.m. utan att
staten åsamkas stora kostnader. Den av Europarådets
kulturexaminatorer påpekade oroande centraliseringen till
Stockholm skulle också till en del kunna åtgärdas. Det är ju
inget axiom att alla ansvarsmuseer skall ligga i huvudstaden.
Det finns enligt mitt sätt att se mycket stora skäl till att
göra en genomgång av dokumentations-, forsknings- och
insamlingsansvaret hos de stora specialmuseerna, främst i
Malmö, Göteborg och Stockholm, förutom den
inledningsvis angivna aktuella utredningen. Efter fastställd
ansvarsfördelning kan sedan tillgängliga medel fördelas på
ett bättre sätt än i dag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om klarare fördelning av ansvar för
och medel till landets stora specialmuseer.