Ett fritt, kreativt, flexibelt kulturliv förutsätter en
betydande självständighet såväl i den konstnärliga
utformningen som beträffande de ekonomiska och
administrativa förutsättningarna. En samhällsstyrning --
t.ex. till förmån för det politiska eller fackliga
etablissemanget -- motverkar ett sådant syfte.
Kulturpolitiken får aldrig bli ett instrument för att politiskt
omvandla samhället.
Människors tillvaro formas främst av de grundläggande
värderingar som genomsyrar vårt samhälle samt av de
resurser kulturlivet förfogar över. Kulturell frihet måste
kunna åstadkommas utan offentlig styrning. Först då
präglas kulturlivet av de bärande elementen mångfald och
kvalitet.
De främsta instrumenten för en sådan kulturpolitik är ett
kreativt och av humanistiska och etiska värden präglat
kulturklimat grundlagt i föräldrarnas fostran av sina barn, i
skolans undervisning och i samhällets attityd till kultur och
skapande.
Mot denna bakgrund är det ytterst angeläget att de
resurser samhället och enskilda satsar på kultur verkligen
kommer kulturen till del.
I denna motion uppmärksammar vi främst riskerna med
ett bevarat och utbyggt system av statlig kulturstyrning och
statlig kulturadministration.
Från våra utgångspunkter är det viktigast att stärka
kulturskaparnas situation och att genom frihet, bredd och
mångfald göra kulturens olika yttringar tillgängliga för allt
fler människor. Därtill gäller det att skapa mer likvärdiga
villkor för skilda intressenter i kulturlivet och ge mottagarna
av t.ex. samhällsstöd och statliga bidrag större och direkt
inflytande över disponibla medel samt att bryta upp och
minimera den monopolställning vissa statliga
kulturverksamheter har.
Årets statsverksproposition är påtagligt öppen för
sådana här resonemang och ger genom sin kraftfulla
satsning på angelägna objekt inom svenskt kulturliv goda
förutsättningar för en förändrad och förbättrad svensk
kulturpolitik.
Kulturministern skriver i propositionen: ''Det finns ett
behov av att se över och analysera frågor som rör
kultursektorns myndighetsstruktur, ansvars- och
kostnadsfördelning, anslagsstrukturen och marknadens
betydelse för kulturverksamheten. Jag avser att ta initiativ
till att detta arbete kan komma igång.''
Vi ser det som ytterst angeläget att den aviserade
översynen av kulturadministrationen snabbt kommer till
stånd och effektivt ändrar på nu inte acceptabla
förhållanden.
Denna översyn bör ha till målsättning att överföra beslut
om kulturbidragens fördelning till flera olika och
självständiga organ. Detta gäller både fördelning på statlig
nivå och fördelning mellan statlig och regional/lokal nivå.
Inte minst viktigt och angeläget är att få till stånd en
kulturlivets regionalisering som ger mottagare av statligt
kulturstöd på regional nivå ökat inflytande på fördelningens
inriktning och struktur. Därmed ökar också möjligheten att
i verksamheten integrera stöd från enskilda, från sponsorer
och från t.ex. kommuner och landsting. Som statsrådet
framhåller i propositionen är det nödvändigt att också
utveckla kulturens marknadskontakter. Det är alltid den
enskilde som betalar kulturens kostnader antingen det sker
via skatt, via enskilda bidrag, köp eller avgifter.
Kulturskaparna är helt beroende av ett administrativt
system som ger besökare, köpare, lyssnare, deltagare
tillgång till kulturutbudet, -- som är så utformat att det
stimulerar kulturskaparna samtidigt som det underlättar för
människorna att nå detta utbud.
I anslutning till en genom delegering och regionalisering
förändrad och förbättrad kulturell bidragsgivning bör en
översyn göras av bidragen till internationellt kulturellt
samarbete och utbyte.
Det bör också allvarligt ifrågasättas om de s.k.
riksinstitutionerna (Riksteatern, Rikskonserter,
Riksutställningar) skall få sin finansiering och sitt
kulturadministrativa stöd i nuvarande form och om
Riksskådebanan och den regionala skådebanan skall ha
kvar en dominerande roll.
Beträffande de tre riksinstitutionerna och skådebanan
bör särskilt allvarligt övervägas om inte svenskt kulturliv
skulle stimuleras och större bredd och kvalitet uppnås om
statens bidrag i dessa avseenden direkt kanaliserades till
regionala och lokala teater- och musikinstitutioner och till
t.ex. teater- och konstföreningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översynen av det administrativa
systemet i svensk kulturpolitik.
Stockholm den 23 januari 1991
Göran Åstrand (m)
Hugo Hegeland (m)
Jan Backman (m)
Stig Bertilsson (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
Birgitta Wistrand (m)
Lennart Fridén (m)
Kent Olsson (m)