Sveriges länshemslöjdsföreningar har under många år
befunnit sig i en mycket bekymmersam situation. Mängder
av hemslöjdsbutiker har under senare år upphört. Denna
mycket negativa utveckling måste stoppas.
En bidragande orsak till nedläggningar är brist på slöjd.
De till Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund (SHR)
anslutna länshemslöjdsföreningarna har till uppgift, att i
butikerna saluföra slöjd från det egna länet i första hand.
Länshemslöjdskonsulenterna, två i varje län, bör ha till
uppgift att tillföra butikerna slöjd och ha kontakter med
slöjdare i det egna länet.
Främjande av hemslöjden har för budgetåret 1992/93
anvisats ett förslagsanslag på 14 840 000 kronor. Av detta
går 10 936 000 kronor till kostnaderna för 48
länshemslöjdskonsulenter, för tre helt statligt finansierade
sameslöjdskonsulenter och för en helt statsfinansierad
spetskonsulent.
Man torde i detta läge kunna kräva, att konsulenternas
arbete intensifieras. Ett mycket nära samarbete med de få
hemslöjdsbutiker som fortfarande finns kvar i landet måste
förstärkas. Vidare bör konsulenternas utbildning framdeles
även innehålla ekonomisk utbildning.
Mycket få länder i världen kan, såsom Sverige i
årtionden kunnat, erbjuda hemslöjdsprodukter av mycket
hög kvalité på ett rikstäckande plan. Det är en kulturell
katastrof att mängder av hemslöjdsbutiker under senare år
gått omkull. De flesta butiker som i dag finns kvar har en
mycket ansträngd ekonomi. Denna nedåtgående trend
måste till varje pris stoppas. Detta bör vara en av
hemslöjdskonsulenternas viktigaste uppgifter, och deras
verksamhet måste ges ökad klarhet och stadga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länshemslöjdskonsulenter.
Stockholm den 15 januari 1992
Laila Strid-Jansson (nyd)
Arne Jansson (nyd)