Arbetets museum i Norrköping invigdes den 14
december 1991 efter ett mer än tioårigt planeringsarbete.
De första tre veckorna besöktes museet av mer än 15 000
människor.
Mitt i den forsande Motala ström som rinner genom
staden reser sig den märkliga åttkantiga byggnaden
benämnd Strykjärnet. I detta hus, mitt i det mäktiga
industrilandskapet i Norrköping, ligger Arbetets museum.
Utmed Motala ström ser man raden av textilfabriker, som
påminner om Norrköpings ledande ställning som Sveriges
textilstad under 1800-talet. Det är industrialismens
genombrott i vårt land som illustreras i kvarter efter kvarter
längs Strömmen. Men pulsen har stannat av, maskinerna är
borta och arbetarna har gått hem. Kvar står fabrikerna, som
märkliga fornlämningar från en tid som flytt.
Vid statens tidigare anslagsgivning har ett motiv varit att
medverka till bevarande och förnyelse av
industrilandskapet, som under 90-talet kommer att vara ett
av landets största projekt. I detta avseende jämförbart med
det medeltida Visby eller Gamla stan i Stockholm.
Sedan 1983 har Arbetets museum aktivt arbetat inom sitt
område, arbetets historia och samtida arbetsliv, och därmed
täckt in ett område, som hittills inte haft någon riktig plats i
svensk museivärld. Intresset att dokumentera sin egen
verklighet tog fart under 70- och 80-talen med ''Gräv där du
står-rörelsen'' (ABF) och ''Bygd i förvandling''
(Vuxenskolan). Det arbete som började med att beskriva
historien fortsatte ofta med att dokumentera de egna
villkoren.
Det unika i Arbetets museums verksamhet är bl a
sökandet efter nya sätt att låta folkbildning och forskning
mötas. Förutom möjligheten att möta en stor publik i
museet kan verksamhet som berör folkbildning och debatt
förläggas till museet. Till industrilandskapet i Norrköping
kan pågående och framtida verksamheter av både nationell
och internationell karaktär med arbetsprocessen,
arbetslivet och arbetsmiljön som innehåll, förläggas.
Mötet mellan folkbildning och forskning återfinns också
i de många arbetslivsmuseer och arbetshistoriska miljöer,
som vuxit upp respektive bevarats under senare år och i sig
förändrat det svenska musei- och kulturlandskapet. Denna
starkt folkliga delaktighet i att levandegöra det industriella
kulturarvet är viktigt att ta vara på och utveckla.
1991 slöts ett avtal mellan Arbetets museum och
Nordiska museet i avsikt att stärka samarbetet till gagn för
arbetets och arbetslivets historia i Sverige. Sådant
samarbete förekommer också med andra vetenskapliga
institutioner, byggt på museets särskilda inriktning och
kompetens.
Under senare tid har museet förstärkt
forskningsresurserna. En adjungerad professor i ekonomisk
historia är numera knuten som forskningsledare till museet.
Uppgiften är att bedriva egen forskning, men också att
fungera som handledare för doktorandutbildning.
Ett forskningsprogram för 90-talet, ''Det mångkulturella
arbetet'', har arbetats fram och kommer att ligga till grund
för verksamheten under 90-talet.
Vi strävar både efter att försöka förstå vad som särskiljer
och vad som förenar olika kulturer, liksom hur kulturer
förändras under ömsesidig påverkan samt av de
erfarenheter människor gör. I centrum står erfarenheterna i
arbetslivet. Men eftersom vi menar att även den sociala och
kulturella bakgrunden, liksom det totala liv vi lever, också
återverkar på vårt sätt att tänka och handla kan vi inte
begränsa oss till förhållandena på arbetsplatserna. Vi måste
därför vidga perspektivet och se till människornas hela
livssituation. (Ur forskningsprogrammet.)
Det internationella perspektivet är påtagligt i den ena av
museets första egenproducerade utställningar.''World of
Work'' eller ''Arbetets värld'' är namnet på en stor
internationell fotoutställning med omkring 500 bilder tagna
av ett fyrtiotal olika fotografer världen över. Utställningen
är producerad i samråd med bl a fotografen Rune Hassner.
Utställningen inleder museets särskilda satsning på den
dokumentära bilden.
Kvinnoperspektivet återfinns bl.a. i den stora
minnessamling från svenskt arbetsliv, som nu pågår under
namnet ''Arbetsplats Sverige'' i samarbete med
fackföreningsrörelsen. I en första omgång handlar det om
två kvinnodominerade yrken, för LOs del städpersonal, för
TCOs del socialarbetare.
De statliga anslagen till Arbetets museum har successivt
utökats i takt med att verksamheten växt. Den stora
förändringen mot tidgare budgetår är att museet under
hösten 1991 flyttat in i sin byggnad, Strykjärnet, och i
december öppnat. Detta medför ett helt annat kostnadsläge
än tidigare, vilket också riksdagen var helt medveten om
våren 1991. Riksdagen uttalade då att regeringen vid
kommande budgetprövning bör beakta behovet av ökade
resurser till Arbetets museum.
Strykjärnet ägs numera av LO och KF som också
bekostat den omsorgsfulla ombyggnaden, som beräknas till
ca 50 milj.kr. Den stora årliga kapitalkostnaden på huset
utgör stiftarnas bidrag till museet. Till detta kan läggas
bidrag från stiftarna till utrustning, möbler, media, teknik
och projektanslag.
Arbetets museum är tillsammans med samemuseet i
Jokkmokk det enda riksmuseet utanför huvudstaden.
Museet är också helt nationellt finansierat.
Med oförändrat anslag 8 454
milj.kr. befinner sig fortfarande museets budget på
samma nivå, som före öppnandet av museet. Det innebär
att medel saknas för utökade driftskostnader och
driftspersonal. Enligt museets egna beräkningar ligger det
statliga anslagsbehovet inför kommande treårsperiod på
den nivå som angetts i årets anslagsframställan, dvs 12,5
milj.kr.
I budgetpropositionen föreslås, till skillnad från alla
andra museer, inte ökade anslag utan kraftigt minskade
anslag, från 8 454
milj.kr. till 6 454
milj.kr. Dessutom antyds i propositionen att anslaget
på längre sikt skall avvecklas. Detta uppfattar vi som helt
obegripligt både med tanke på museets unika
verksamhetsinriktning och unika placering. Det finns i
budgetpropositionen inga godtagbara skäl till denna
uppenbara särbehandling. Eftersom redan oförändrade
anslag innebär stora problem att hålla verksamheten igång
kommer en neddragning på 2 milj.kr. att få drastiska
konsekvenser för museets fortlevnad.
För att ge Arbetets museum goda
utvecklingsmöjligheter i enlighet med tidigare
riksdagsuttalande anser vi att bidraget till museet skall
bestämmas med ett belopp som är 3 milj.kr.
högre än vad regeringen föreslagit. Samma krav
återfinns i motionen Kulturpolitik inför år 2000 från
kulturutskottets socialdemokratiska ledamöter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen under anslaget Bidrag till vissa museer för
budgetåret 1992/93 till Arbetets museum anvisar 3
000
000
kr. utöver vad regeringen beräknat eller således 9
454
000 kr.
Stockholm den 21 januari 1992
Maj-Inger Klingvall (s)
Berit Löfstedt (s)
Inge Carlsson (s)
Viola Furubjelke (s)
Ingvar Björk (s)
Sonia Karlsson (s)
Lars Stjernkvist (s)