Riksteatern har under tre år som försöksverksamhet prövat syntolkning för synskadade i samband med sin turnéverksamhet.
Syntolkning fungerar så, att de synskadade teaterbesökarna får låna var sin mottagare med hörlur. En person som väl känner till aktuell pjäs, d.v.s. någon anställd vid Riksteatern, har en sändarutrustning med mikrofon, i vilken han/hon kommenterar vad som händer på scenen och som inte framgår av dialogen. Han/hon berättar vilka som kommer in eller går ut från scenen, hur personerna reagerar, vad de gör när de är tysta o.s.v. De synskadade hör kommentarerna i hörlurar, vilket innebär att de samtidigt kan följa med vad som händer på scenen. Kommentarerna stör inte heller omkringsittande publik.
I samarbete med teaterföreningar, skolor, synskadades länsoch lokalorganisationer har Riksteatern vid 56 tillfällen syntolkat från 16 olika produktioner. Verksamheten är mycket uppskattad av synskadade, eftersom den gör teaterbesöken innehållsrikare. Även Riksteatern anser att försöksverksamheten slagit väl ut och förordar en fortsättning av mera kontinuerlig art. Kostnaden för att utföra tjänsterna är beräknad till 500 000 kr/år.
I budgeten sker en satsning på Operan, Dramaten och Riksteatern. Satsningen på Riksteatern ligger, till skillnad från satsningen på de två andra institutionerna, väl i linje med en decentraliserad kulturpolitik med syftet att nå så många människor som möjligt. I målsättningen ''kultur åt alla'' ligger också att människor med funktionshinder ska få möjlighet att ta del av kulturutbudet. Därför borde den försöksverksamhet med syntolkning för synskadade som Svenska Riksteatern bedrivit permanentas.
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att permanenta syntolkningsverksamheten för synskadade vid Svenska riksteatern.
Stockholm den 21 januari 1992 Jan Andersson (s) Bengt Silfverstrand (s)