av Dan Ericsson i Kolmården och Karl-Göran Biörsmark (kds, fp)
Östgötamusiken
År 1988 genomfördes den musikreform som ledde till
landstingens övertagande av huvudmannaskapet för den
statliga regionmusiken och Stiftelsen Institutet för
Rikskonserter. Landstingens övertagande av
huvudmannaskapet var förknippat med ett villkor,
nämligen att ansvaret för den regionala musikverksamheten
inte skulle betyda en kostnadsövervältring från staten till
landsting.
Fem av landstingens musikstiftelser samt Gotlands
kommun tilldelades ett särskilt ansvar för musik i
försvarsmakten. Stiftelserna skulle stå som garanter för
försvarsmusikens höga professionella nivå och musikaliska
kvalitet i hela landet. Därutöver skulle de upprätthålla och
utveckla den militärmusikaliska traditionen i nära
samarbete med den centrala musikinstitutionen. För dessa
stiftelser betydde åtagandet en långsiktig låsning av den
musikaliska profilen.
Sommaren 1990 genomförde en av chefen för Armen
tillsatt arbetsgrupp en ensidig översyn av samarbetet mellan
de militära myndigheterna och musikstiftelser med ansvar
för musik i försvaret. Som följd av denna utredning sade
den tidigare regeringen upp militärmusikavtalet den 1 juli
1991. Avtalet upphör att gälla den 1 juli 1993. Genom detta
agerande sätts de kulturpolitiska principerna bakom 1988
års musikreform ur spel.
Av regeringens budgetförslag framgår att de förslag som
chefen för armen lagt nu föreslås ska verkställas fr o m
budgetåret 1993/94. Det innebär en kraftig minskning av
samarbetet med de länsmusikstiftelser som idag
tillhandahåller tjänstemusik för försvaret. För länsmusikens
del innebär bortfallet av ersättning att de berörda
stiftelsernas budget kommer att hamna i genomsnitt två
miljoner kronor under jämförbara stiftelsers budgetar. Det
är helt oacceptabelt att staten på detta sätt sätter de
ursprungliga förutsättningarna för musikreformen ur spel
och skapar ojämlika villkor för de regionala
musikstiftelserna. En stor del av de berörda länens
professionella musikaliska kompetens kommer att
försvinna som en följd av denna avvikelse från tidigare
gjorda överenskommelse.
Det rimliga vore att de stiftelser som idag har åtagande
inom försvarsmusiken kompenseras för den ekonomiska
förlust som uppkommer om försvarsspelningarna uteblir
eller reduceras. Statsbidraget till dessa stiftelser skall ha
samma nivå som de bidrag som utgår till jämförbara
regionala musikstiftelser. Denna ersättning kan frikopplas
från försvarsbudgeten och överföras som ett fast åtagande
till kulturbudgeten. Försvarets anslag skulle då skäras ned
med motsvarande nivå. Inför en sådan möjlighet kan det ju
vara en möjlighet att försvaret istället väljer att fullfölja de
tidigare fastställda riktlinjerna för försvarsspelningarna.
För att belysa den regionala problematiken skall här
beskrivas effekterna för stiftelsen Östgötamusiken.
Stiftelsen får 1992 statsbidrag på drygt 10 miljoner kronor.
Ca 20 procent av bidraget är kopplat till försvarsavtalet, d v
s drygt 2 miljoner.
Östgötamusiken och några ytterligare
länsmusikstiftelser som åtog sig försvarsuppgiften fick en
del av det ursprungliga anslaget omvandlat till ett avtal med
försvaret, övriga ej. Detta innebär att de övriga landstingen
fortsätter med fullt anslag medan vissa och då också
Östergötland får sitt kraftigt reducerat. Östgötarna
''straffas'' på detta sätt för att man en gång åtog sig
försvarsspelningarna. Till saken hör att Östergötland,
oavsett försvarsmusik eller ej, skulle ha samma statsanslag.
Den reduktion som föreslås ske skulle alltså ej
överhuvudtaget vara påtänkt om Östgötamusiken inte
åtagit sig försvarsuppgiften. Detta visar det absurda i
föreliggande förslag.
Försvarets förslag slår något olika gentemot länen.
Östergötland blir av med hela försvarsavtalet medan andra
län är erbjudna varierande stora delar av sitt tidigare avtal.
Om försvarets och regeringens förslag blir verklighet
innebär det att Östgöta Blåsarsymfoniker, den orkester på
25 man som gör militärspelningarna, avvecklas. Vidare att
ett par av de mindre ensemblerna som dagligen befinner sig
runt om i länet försvinner. Östergötland blir av med mycket
av den professionella musikkulturen medan andra län som
exempelvis Södermanland, Dalarna, Älvsborg etc etc får
fortsätta som vanligt. Detta kan inte vara en rimlig hållning
från statsmakternas sida.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kompensation för uteblivna
anslag för försvarsspelningar inför budgetåret 1993/94.
Stockholm den 20 januari 1992
Dan Ericsson (kds)
i Kolmården
Karl-Göran Biörsmark (fp)