Med regeringens förordning (1988:1195) den 17
november l988 med instruktion för Folkens museum --
etnografiska upphörde Kungl. Maj:ts förordning (1966:265)
med instruktion för etnografiska museet att gälla.
Samtidigt infördes -- utan riksdagens föregående
hörande -- ett nytt namn på museet. Det heter således
numera Folkens museum -- etnografiska, dvs. det gamla
namnet är på ett märkligt sätt påhängt det nya. Det nya
namnet har väckt berättigad undran och oklarhet
beträffande museets identitet. Även internationellt är det
föga gångbart, även om etnografi på tyska heter
''Völkerkunde''.
Tyvärr kan det nya namnet även ge andra associationer.
I ett annat, numera försvunnet, Tyskland talades om
''volkseigener Betrieb'', VEB, vilket i folkmun gärna blev
''Vaters ehemaliger Betrieb''. I Sverige har vi t.ex.
Folkrörelsernas Konstfrämjande, för att ej tala om andra
företeelser, där begreppet ''folkrörelse'' fått en mycket
snävare politisk definition. ''Folk'' kan verkligen betyda så
vitt skilda saker -- det är så att säga skillnad på folk och folk.
I museinamnet är utrycket ''folkens'' helt missvisande.
Etnografiska museet är ej mycket ''folkligare'' än t.ex.
statens historiska museum, vilket ju kan sägas vara svenska
folkets, dvs. nationens, museum, ej att förväxla med
Nationalmuseum!
Ifrågavarande museum bör således snarast återfå sitt
gamla, även internationellt välkända namn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att
Etnografiska museet i Stockholm återfår sitt traditionella
namn.