Stödet till de politiska partierna från stat, landsting och kommuner uppgår i dag till sammanlagt ca 790 milj.
kronor. Därutöver får partierna diverse gratistjänster och gratishyror. Skattebetalarna ger alltså sina politiska organisationer minst en miljard om året! Är detta skäligt?
Besparing och återhållsamhet är i dag ofta budskapet från politikerna till allmänheten. Det är då viktigt att föregå med gott exempel. Dessutom finns det anledning beakta den gamla iakttagelsen att trappor med fördel städas uppifrån.
Det är givetvis inte bra att politiker beviljar förmåner till sina egna partier. Ett visst allmänt stöd är dock väsentligt för att undvika ekonomiskt inflytande i politiken från andra särintressen. Ett partistöd, som är måttligt och välmotiverat, skulle säkerligen stödjas av stor majoritet av väljarna.
Partistödet har dock vuxit till helt orimliga proportioner. Genom sin utformning och sin omfattning cementerar partistödet dessutom den rådande politiska maktstrukturen och gör det mycket svårt för nya opinioner att få genomslag.
Partistödet försvårar alltså politisk dynamik och förnyelse och utveckling.
Vi anser därför att det är hög tid att ändra på systemet så att partistödets omfattning successivt reduceras samtidigt som reglerna ändras så att nya opinioner ges rimlig ekonomisk möjlighet att slå igenom.
Det statliga partistödet bör sålunda för budgetåret 1992/93 utgå med 80% av 1991/92 års budgeterade belopp, för budgetåret 93/94 med 60% och för budgetåret 94/95 med 50%, allt i dagens penningvärde.
Den föreslagna sänkningen för budgetåret 1992/93 framgår av en särskild motion.
Stöd för partier som bildats på nya opinioner bör utgå till partier som har 1% av väljaropinionen bakom sig såsom detta uppmäts i tre på varandra följande opinionsmätningar. Stödet skulle därvid kunna utgå under ett år efter den senaste mätningen av dessa tre mätningar med minst 1%.
Även om den nuvarande 4-procentsspärren för representation i riksdagen kvarstår bör alltså det ekonomiska partistödet finnas fr.o.m. 1%.
1-procentsgränser skulle även tillämpas av kommuner och landsting vid fördelningen av deras icke mandatberoende partistöd.
Regler om statligt partistöd finns i lag om statligt stöd till politiska partier. I kommunallagen finns numera föreskrifter om kommunalt partistöd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om sänkt statligt partistöd att under budgetåret 1992/93 utgå med 80
% av nuvarande belopp, budgetåret 1993/94 med 60
%, budgetåret 1994/95 med 50
%, allt i dagens penningvärde,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i kommunallagen att motsvarande sänkningar av partistödet kan ske i kommun och landsting,
3. att riksdagen om yrkande 1 bifalls hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om statligt stöd till politiska partier att syftet med yrkande
1 tillgodoses,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om statligt stöd till politiska partier att vad i motionen anförts om att ett proportionellt stöd även skall utgå till partier med 1
% av väljaropinionen bakom sig snarast kan genomföras,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i kommunallagen att vad i motionen anförts om att ett proportionellt stöd även skall utgå till partier med 1
% av väljaropinionen bakom sig snarast kan genomföras.
Stockholm den 27 januari 1992 Ian Wachtmeister (nyd) Ulf Eriksson (nyd) Kenneth Attefors (nyd) Sten Söderberg (nyd) Bo Jenevall (nyd) Johan Brohult (nyd) Leif Bergdahl (nyd) Arne Jansson (nyd) Lars Andersson (nyd) Dan Eriksson (nyd) Karl Gustaf Sjödin (nyd) i Stockholm