''Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det
som tillhör Gud'' (Lukas 20:25).
Ovanstående citat har ofta tagits till intäkt för att
försvara statens och överhetens pålagor på befolkningen
och att detta inte skall ifrågasättas över huvud taget. Detta
tror vi är en missuppfattning. Jesus tog mycket klart
ställning emot överheten och ifrågasatte ständigt dess rätt
att plundra och förtrycka människor. Samma citat kan också
tas till intäkt för att de religiösa samfunden borde ha sin
bokföring och sin skatteuppbörd, stat och det övriga
samhället sitt.
Vårt land har en lång tradition av statskyrka, som
sträcker sig tillbaka till Gustav Vasas tid. Motivet var
framför allt maktpolitiskt och ekonomiskt, dvs att staten
skulle få tillgodogöra sig stora delar av kyrkans rikedomar.
Under flera århundraden har sannolikt detta samband
förefallit naturligt för människor vilkas liv kyrkan styrt så
starkt. Men idag framstår det som en anakronism.
Redan i slutet av artonhundratalet kom förslag om att
skilja kyrkan från staten. Det kom dels från
vänstersocialister och vänsterliberaler, dels från frikyrkliga
personer, som exempelvis P. P. Waldenström.
Trots upprepade förslag från arbetarrörelsen, var det
först på 50-talet som frågan blev föremål för utredning.
Därefter har utredningarna fortsatt, men trots en del
mindre förändringar, har riksdagen inte tagit ställning till
huvudfrågan. Den senaste i raden, med hovrättsrådet Carl-
Axel Petri som utredare, har fortsatt utredandet och nu
föreligger konkreta förslag hur frågan kan hanteras.
Det kan förefalla negativt för kyrkan och den kyrkliga
verksamheten att skiljas från staten. Det är emellertid
vänsterpartiets uppfattning att svenska kyrkan tillsammans
med andra kristna samfund eller samfund som bygger på en
religiös trosriktning spelar en viktig roll i vårt samhälle. De
problem som kan uppstå vid ett principbeslut kan lösas med
generösa övergångsregler och väl tilltagen tid för att lösa
praktiska problem.
En särskild fråga att lösa utgör förvaltningen av de drygt
3 000 kyrkor som finns i vårt land. Många av dessa är
kulturhistoriskt värdefulla och bör därför bevaras i gott
skick, även om deras uppgift för trosutövning är begränsad.
Ansvaret och kostnaderna för att behålla dessa kyrkor i ett
gott skick bör inte åligga ett enskilt samfund. Det är ett
gemensamt intresse för vårt land, på samma sätt som slott,
museer etc. och bör åligga stat och kommun att vårda.
Värdet av andra kyrkobyggnader kanske är begränsat till
om de behövs för gudstjänster, konserter mm. På lång sikt
bör det enskilda samfundet avgöra hur dessa byggnader ska
skötas. Men som ett första steg är det lämpligt att överföra
kyrkans byggnader och mark till en särskild fond eller
stiftelse för förvaltning/försäljning.
I Myrdalutredningen som kom år 1968 skissades på en
övergångstid på 20 år. Hade riksdagen då fattat sitt beslut så
hade skilsmässan i dag varit genomförd. När nu inte detta
skett, bör övergångstiden vara, om inte 20 år, ändå så pass
lång att det kan ske i ordnade former.
Ingen ska födas in i svenska kyrkan. Medlemskap i
svenska kyrkan bör bygga på aktiv medlemsansökan. Enligt
en nyligen företagen SIFO-undersökning visar det sig att en
majoritet av svenska folket vill kvarstå som medlemmar och
ca. 77 procent skulle ''förmodligen'' stanna kvar som
medlemmar. Den stora oro som ibland kommer fram från
aktiva inom svenska kyrkan att ett skiljande från staten
skulle innebära nedläggning av hela den kyrkliga
verksamheten eller slutet för en öppen folkkyrka förefaller
således sakna grund.
Vänsterpartiet gör den bedömningen att det nu ligger
nära till för ett beslut i denna fråga. För att vara förutseende
anser vi att vallagen ska ändras så att val till
kyrkofullmäktige kan hållas samtidigt med övriga val,
gemensam valdag. Inte minst av besparings- och
rationalitetsskäl. Det bör också ges utrymme för att kyrkan
ska kunna nyttogöra sig den kommunala valnämndens
kunskap och tjänster. Det behövs därför en
bemyndiganderegel så att inget hinder för en gemensam
valnämnd uppstår.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skiljande
av stat--kyrka från den 1 januari 1993,
2. att riksdagen beslutar att de obligatoriska
medlemskapen i svenska statskyrkan upphör enligt vad i
motionen anförts om aktiv handling för medlemskap,
3. att riksdagen hos regeringen begär att en fond eller
stiftelse inrättas för kyrkobyggnader och kyrkomark enligt
vad i motionen anförts om förvaltning av kyrkans egendom,
4. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i
vallagen att, om skiljandet kyrka--stat ej är genomfört till
nästa val, kommunernas valnämnder kan anordna val till
kyrkofullmäktige på samma dag som övriga val,
5. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i
vallagen att ett bemyndigande görs för valnämnden enligt
vad i motionen anförts om kyrkofullmäktiges köp av
valnämndens tjänster.
Stockholm den 15 januari 1992
Lars Werner (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Annika Åhnberg (v)
Johan Lönnroth (v)
Eva Zetterberg (v)