Från centerpartiet har vi under ett flertal år väckt
motioner om en lagändring som gör det möjligt för
kommunerna att utge kommunal vårdnadsersättning till
småbarnsföräldrar.
I många kommuner har det visats intresse för en sådan
möjlighet, men beslut därom har vid överprövning i
domstol befunnits stå i strid med nuvarande lagstiftning.
Däremot har näraliggande modeller (Uppsala-modellen
och Linköpings-modellen), som innebär att dagbarnvårdare
kan få räkna in egna barn i ersättningsunderlaget, bedömts
förenliga med lagen. Det kan därför med fog hävdas att
rättsläget är tämligen oklart.
Vi har i tidigare motioner närmare redogjort för några
domar som är aktuella i sammanhanget, exempelvis i
1989/90:K608 och 1990/91:K608 som vi här hänvisar till.
Nuvarande regering har i budgetpropositionen angett
dels att en betydande valfrihet inom barnomsorgen skall
komma till stånd, dels att det kommunala självstyret skall
öka. Dessutom har aviserats att en statlig
vårdnadsersättning skall införas under mandatperioden.
Även med en statlig vårdnadsersättning genomförd,
kräver den kommunala självstyrelseprincipen att
kommunerna dessutom, om det bedöms motsvara det
lokala behovet, äger rätt att utge en kommunal ersättning.
Vi återkommer därför med vårt krav att lagen ändras så
att den kommunala kompetensen i sammanhanget
tydliggörs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning
av den kommunala kompetensen så att det klarläggs att
kommuner har rätt att utge vårdnadsersättning till
småbarnsföräldrar.
Stockholm den 21 januari 1992
Rosa Östh (c)
Roland Larsson (c)