I ett rättssamhälle föreligger ett behov av en fristående
instans med uppgift att garantera att medborgarna
verkligen får del av gällande fri- och rättigheter.
Redan år 1809 tillskapades vår JO-institution som också
fått efterföljare över hela världen. Därefter har i Sverige
tillkommit en växande skara av ombudsmän med skilda
uppdrag såsom Näringsfrihetsombudsmannen (NO),
Konsumentombudsmannen (KO),
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och
Diskrimineringsombudsmannen (DO). Dessutom planeras
ytterligare tillskott, t.ex. Barnombudsman (BO),
Handikappombudsman (HO) och ombudsmän för olika
patientgrupper. Under den s.k. Fermenta-krisen föreslogs
t.o.m. en minoritetsägarombudsman.
Härigenom uppkommer en olämplig splittring av
verksamheten och man förlorar lätt helhetsperspektivet.
Men framför allt riskerar vissa medborgargrupper som inte
fått en ''egen'' ombudsman att känna sig diskriminerade.
Små ombudsmannaorgan blir dessutom ineffektiva. Kritik
har också framförts t.o.m. från ministerhåll. JO anses ha för
liten kapacitet och saknar lokal förankring. DO anses ha
haft svårigheter att genomföra sitt uppdrag. JämO anklagas
för passivitet beträffande rättsprövning av jämställdhetsfall.
Detta är en otillfredsställande situation.
Det är en självklarhet att en ombudsmannainstitution
behövs för att medborgarna ska få verklig del av
rättssamhället. Men det synes nödvändigt att tillskapa en
samlad organisation för de medborgerliga fri- och
rättigheterna. Detta organ skulle då i princip omfatta
samtliga existerande och planerade ombudsmannaorgan.
Institutionens samlingsnamn skulle lämpligen kunna vara
Rättighetsombudsmannen och då förkortat till RO. Detta
kunde bli en effektiv instans, som skulle arbeta snabbt och
effektivt och täcka både den offentliga och privata sidan.
RO skulle ha granskande, rådgivande och processande
uppgifter samt därmed också få opinionsbildande funktion.
Detta organ skulle bedriva en bred och även lokalt
förankrad verksamhet. På lokal nivå borde samverkan ske
med kommunerna men under RO:s ansvar.
I ett rättssamhälle får inte medborgarna känna sig
utelämnade och maktlösa och RO kan då bli den kanal som
alltid står öppen för den enskilde medborgaren.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en
rättighetsombudsman (RO).
Stockholm den 27 januari 1992
Bengt Harding Olson (fp)