Den brittiska regeringen presenterade i juli 1991 genom
ett så kallat white paper någonting som kallas för the
Citizen's Charter. Syftet är att stärka skattebetalarnas
ställning genom att på ett antal områden precisera de
rättigheter som de inbetalda skattepengarna egentligen
berättigar till vad gäller offentliga tjänster som vård,
utbildning och omsorg. Förut har man förväntats vara
tacksam för det man fick. Nu skall man som jämbördig part
kunna ställa krav och få ersättning när givna löften inte
infrias.
Det finns sex grundläggande principer i det engelska
förslaget. Medborgarna skall ha rätt att ställa krav på
kvalitetsnivå, öppenhet, information, valfrihet, icke-
diskriminering och tillgänglighet. Det gäller medborgarna i
deras egenskap av patienter, föräldrar och elever,
hyresgäster, kunder inom transportväsendet och hos
posten, eller som hjälpsökande inom barnavård, socialvård
och arbetsförmedling. Det berör dem också inför
körkortsprovet, som bilister, brottsoffer eller i kontakten
med skattemyndigheten. Det täcker polisens,
domstolarnas, kriminalvårdens och väghållningens
områden liksom den kommunala servicen.
De metoder som anges för att åstadkomma
kvalitetsförbättringarna är till exempel mer privatisering,
ökad konkurrens, mer entreprenad, ökade inslag av
prestationslöner, publicering av mål för verksamheten,
bättre skadestånd när någonting klappar ihop totalt.
Avsikten är inte att låta privatiseringsarbetet avstanna.
De tjänster som omfattas av kontraktet skall inte
nödvändigtvis för all framtid produceras av den offentliga
sektorn. Så länge ansvaret ligger där och skattebetalarna
betalar, så länge skall de också få svart på vitt på vad de har
rätt att förvänta sig.
Regeringen bör undersöka förutsättningarna för att
införa medborgarkontrakt även i Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medborgarkontrakt inom den
offentliga sektorn.