Mot bakgrund av de omfattande förändringar som
Sverige står inför i såväl nationella som internationella
relationer och kontakter måste riksdag och regering
fastställa grunder och principer för en framtida
regionpolitik.
Utvecklingen mot ett gränslöst Europa med svenskt
deltagande kommer att medföra stora möjligheter för
starka regioner att utveckla förbindelser på många
områden. Regionerna kommer att spela en allt viktigare roll
vad gäller ekonomiska relationer, kulturella kontakter,
utbyte och samarbete på utbildningsområdet etc.
Sveriges möjligheter att ta del i det framväxande
regionsamarbetet i Europa bestämmes i hög grad av om vi
lyckas skapa intressanta regioner både internationellt och i
vårt land.
På många områden öppnas nu genom regeringens
ekonomiska politik förutsättningar för näringslivet att vara
med och skapa företagsmässigt starka regioner. Men detta
räcker inte. Staten måste inom viktiga områden
komplettera och förstärka konkurrens- och
utvecklingsförmåga framför allt inom
infrastrukturområdet.
En stark och konkurrenskraftig region måste ha bra
kommunikationer på väg, flyg och järnväg, liksom tele- och
datakommunikationer på hög teknisk nivå och med god
kapacitet.
Högkvalitativ högre utbildning med forskning och
forskningsanknytning är avgörande för en regions
attraktions- och konkurrensförmåga. På dessa områden
måste det finnas en utifrån regionutvecklingssynpunkt
långsiktig nationell strategi. En sådan minskar risken för att
begränsade statliga resurser för investeringar och utveckling
inte utnyttjas effektivt och fördelas efter ett nationellt
perspektiv istället för efter ett långsiktigt Europa-
perspektiv.
Statens egen organisation
Även statens egen organisation vad gäller statliga verk
etc. måste anpassas till ett långsiktigt regionperspektiv. I
dagens situation utgör länsorganisationen grunden för den
statliga verksamheten men olika statliga verk organiseras
om i regionala verksamhetsområden som formas efter
verkens egna interna utgångspunkter. Denna utveckling
skapar en splittrad och tungarbetad administration
samtidigt som länsstyrelserna och deras styrelser får
minskade möjligheter att påverka utvecklingen inom
viktiga statliga verksamhetsområden.
Ett talande exempel på ovanstående är Örebro läns
relationer till viktig statlig förvaltning. Vägverksregionen
för länet omfattar T, U, C, AB, D och E län.
Väghållningsregionen omfattar T, U, C och D län.
Postregionen omfattar T och U län. Socialstyrelsens region
omfattar T, W och S län. Televerksregionen omfattar T, W
och S län. Länet berörs i banverksorganisationen av tre
olika banverksområden. Vad gäller SJ:s persontrafik berörs
länet av två verksregioner. Detta splittrade förhållande kan
exemplifieras ytterligare.
Dessa omständigheter bör föranleda regeringen att dels
ge riktlinjer för de statliga verkens regionorganisation som
överensstämmer med det långsiktiga utvecklingsintresset,
dels överväga en framtida förändring av den allt mer
föråldrade länsorganisationen som står i överensstämmelse
med riktlinjer för en nationell regionpolitik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående behovet av en långsiktig
regionpolitik.
Stockholm den 23 januari 1992
Bengt Wittbom (m)
Nic Grönvall (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Gudrun Norberg (fp)