Länsdemokratidebatten har fått nytt liv, bl.a. med
utgångspunkt i diskussionen om landstingens roll, det
statliga regionala inflytandet samt förändringarna i Europa.
Ett betydligt bredare politiskt intresse tycks finnas för att i
grunden förändra det regionala styret i vårt land, vilket
också antyds i budgetpropositionen om än ytterst
summariskt varvid sägs att regeringen skall tillsätta en
parlamentarisk beredning.
På flera håll i landet har diskussionerna tagit fart på
allvar i syfte att nå en ny regional indelning och styrning.
Särskilt kan de diskussioner som förekommer i Skåne,
Västsverige och Mälardalen nämnas i detta sammanhang.
Politiska låsningar -- såväl inom som mellan de politiska
partierna -- har länge hindrat ett nytänkande vad gäller den
regionala organisationen. Få reella förändringar har skett.
Länsstyrelsen har omorganiserats med visst ökat
lekmannainflytande, landstingen har fått nya
verksamhetsområden. Men i praktiken är förändringarna
mycket små, och hela den genomgripande debatten om en
utökad regional demokrati har gått i stå.
En ny regional indelning
Nu sammanfogas bit för bit ett nytt, enat Europa -- utan
gränser, men med allt starkare regioner. Det är därför hög
tid att börja fundera över om Sveriges centralistiska
samhällssystem kan fungera i det moderna Europa på 2000-
talet.
Behovet av en ökande regional demokrati för att klara
viktiga frågor -- såsom specialistsjukvård, kollektivtrafik,
infrastrukturfrågor i allmänhet, näringsliv, sysselsättning,
miljö- och energifrågor, turism, kultur m.m. -- är mycket
stort. Länsstyrelse, de centrala statliga organens regionala
enheter (länsbostadsnämnder m.m.), kommunförbund,
kommunalförbund, mellankommunala lösningar
(avfallsbolag, trafikbolag), utvecklingsfonder m.m. utgör
en för medborgarna svåröverskådlig ''regional röra''.
Dessutom innebär den så utbredda indirekta demokratin
svårigheter för medborgarna att påverka i för dem viktiga
frågor. Ett direktvalt organ för övergripande
regionalplanering saknas i dag.
Den enda folkvalda församling vi har på regional nivå är
landstinget, och vi vet att det mediala intresset kring
landstinget tyvärr inte är det största. Dessutom domineras --
som tidigare framhållits -- landstingets verksamhet ganska
ensidigt av sjukvård.
Färre och självständigare regioner
En viktig utgångspunkt är att förena kravet på bättre
läns/regionaldemokrati med önskemålet om en rationellare
länsindelning.
Det behövs ett helt nytt synsätt på den regionala
demokratin. Ett folkvalt regionalparlament skulle stärka
demokratin. Självfallet skulle befogenheterna bli betydligt
mer omfattande än vad samlat alla regionala organ i dag
förfogar över. En ny regional organisation gör det möjligt
att kraftigt minska antalet nuvarande regionala organ.
På länsnivå kommer länsstyrelsen att avlövas och flera
andra regionala organ kan upphöra. De nuvarande länen
och landstingen kan och skall inte utgöra basen för de
nybildade regionparlamenten. Det är för små geografiska
områden. Vi måste finna andra, större och geografiskt och
kulturellt väl avgränsade områden. Regionparlamentet
skall utses i direkta val. Landshövdingeämbetet behöver
förändras.
En ständig risk när man diskuterar regionala frågor, i
synnerhet länsindelningsfrågor i vårt land, är att
diskussionen ändar i gränsdragningsproblem. Den
geografiska indelningen är förvisso en svår uppgift men
skall Sverige kunna hävda sig gentemot övriga Europa, där
nu nationsgränser rivs och slagkraftiga regioner skapas,
måste också vi i vårt land kunna ta en öppen diskussion om
länsindelning från 1600-talet. En riktlinje bör vara att
Sverige skall bestå av ca 10 regioner. Självfallet måste
indelningen ske på ett sådant sätt att den känns naturlig för
medborgarna. Det är viktigt att de nya regionerna får
legitimitet bland medborgarna. Nya konstlade
administrativa gränser måste undvikas.
Subsidiaritetsprincipen
Runt om i vårt land prövas som bekant olika
organisationsmodeller -- såväl inom kommun- och
landstingsplanet som det statliga området. Nu är hög tid att
gå vidare och våga pröva helt nya politiska organisations-
och förvaltningsmodeller -- också i en mer genomgripande
och bredare omfattning.
Det är av vikt att detta förändringsarbete kommer i gång
omedelbart. De två pågående statliga utredningarna inom
detta område leds av en enmansutredare och saknar den
konkreta politiska förankringen, som krävs i så viktiga
frågor som det här handlar om. En noggrann kartläggning
måste ske av den typ av frågor som bör och kan
decentraliseras -- från central till regional nivå, från central
och regional nivå till kommunal/lokal nivå. Regeringens
förslag i budgetpropositionen om att tillsätta en
parlamentarisk beredning är därför välkommet.
Sverige behöver precis som Europa ha en omfattande
och bred subsidiaritetsdebatt, d.v.s. att besluten skall fattas
på lägsta möjliga nivå, så nära människorna som möjligt,
samt att beslutsprocessen skall vara så effektiv som möjligt.
Mer makt åt regioner och kommuner -- mindre makt åt
riksdagen
Att förstärka den kommunala självstyrelsen som har
gamla anor i Sverige är oerhört väsentligt, inte minst i ett
EG-perspektiv. Tyvärr är Sverige fortfarande ett påtagligt
centralstyrt land, även om det blivit bättre på senare år. Det
kommande förslaget om nya statsbidragsbestämmelser med
''pengarna i en påse'' kommer ytterligare stärka
kommunernas oberoende. Medborgarnas möjligheter att
själva göra egna viktiga val kommer att öka. Det sker dels
genom verksamhetsförnyelse i kommunerna med mer av
valfrihet och mångfald, dels genom förnyelse av det
demokratiska inflytandet. Den politiska sfären minskar.
Det är således min övertygelse att kommunernas roll
kommer att öka under 90-talets Europaintegration.
Härigenom kommer också riksdagens makt att minska och
då inte i första hand i förhållande till EG utan i förhållande
till regionerna och kommunerna.
I dag är riksdagen en för tung beslutsapparat med ansvar
för alltför många detaljfrågor, med otympliga
arbetsmetoder, med för korta mandatperioder och
kommunalt självstyre.
Det handlar alltså i hög grad om en maktförskjutning
från det centrala till det regionala och lokala; om större
frihet för regionerna att bestämma själva, utan regering,
riksdag och alla statliga verk och myndigheter.
Den svenska demokratin skulle vinna på denna
nyordning, och svenskarnas möjligheter att påverka den
regionala utvecklingen skulle förbättras. Samtidigt kan den
kommersiella regionala marknaden öka i betydelse med
bättre konkurrens som följd. Pengar skulle sparas och
effektiviteten ökas. Sverige skulle smidigare bli en del i det
nya, moderna Europa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att den av regeringen
föreslagna parlamentariska beredningen ges i uppdrag att
arbeta efter de riktlinjer som anförts i motionen.