Verkligheten förändras snabbt. Våra minnesbilder från
barndomen växlar från generation till generation. Vi
glömmer lätt att barn inte ser på samhället på samma sätt
som vi vuxna. Barn kan påverkas av mycket, som vi vuxna
inte reflekterar över. Vi måste lära oss att ta hänsyn till
barnens sätt att se.
Idag är vår bildkonsumtion stor. Aldrig tidigare har vi
människor varit så omgivna av bilden som vi är i dag.
Tidningar, reklampelare, video och TV -- allt har vi i vår
omedelbara närhet. Ofta är det rörliga bilder som snabbt
ger oss vetskap om olika händelser och saker. Bilderna
påverkar oss -- på gott och ont. Det gäller att kunna sovra i
den bildskörd som väller över oss och det gäller att kunna
tolka bilder rätt.
Vi lever i en värld där våldet hela tiden finns. Våldet
finns i verkligheten, men också som underhållning. Våldet
har blivit en del av den underhållning som de flesta
konsumerar. Vi frågar oss: Vem tar barnens parti? Vem
bevakar barnens intressen?
Barn kommer till den här världen
med ögon fyllda av lust,
leksugna och helhjärtade,
hungriga på liv och människor.
Vad ger vi dem?
Vi slänger skit i deras ögon skriver
journalisten Kerstin Stjärne.
FN:s barnkonvention artikel 17 tar upp massmediernas
roll. Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn har
tillgång till information och material från olika nationella
och internationella källor. Konventionsstaterna skall också
uppmuntra utvecklingen av lämpliga riktlinjer för att
skydda barnet mot information och material som är till
skada för barnets välfärd.
Våld
I praktiken är skyddet för barn i förhållande till TV-
program som sänds via satellit närmast obefintligt. Sverige
har undertecknat Europarådets konvention om
gränsöverskridande television. Vissa av dessa regler rör
skyddet för barn och ungdomar. I artikel 7 punkt 2 i
Europarådets konvention stadgas att program som kan
skada barns eller ungdomars kroppsliga, själsliga eller
moraliska utveckling inte får sändas på tider då det är troligt
att barn och ungdomar ser programmen. Tyvärr visar
undersökningar från Sverige att ett stort antal barn ser på
TV på helt andra tider än barnprogramtider.
Massmedier i övrigt, t.ex. serietidningar för barn, har
alltmer börjat innehålla våldsförhärligande berättelser och
illustrationer. Här sätter tryckfrihetslagen vissa hinder i
vägen för att skydda barn mot våldsskildringar i trycksaker
och rörliga bilder, eftersom det kan vara svårt att få fram de
bindande bevisen för att skildringen är skadlig för barn. Vi
anser att det är angeläget att beakta våldskildringar i
tecknade bilder för barn eftersom de kan vara till skada.
Reklam
Småbarn och yngre skolbarn reagerar inte
förnuftsmässigt på reklam. De kan inte urskilja dess syfte
och klarar inte heller att kritiskt granska och värdera
reklambudskap.
Artikel 11 punkt 3 i Europarådskonventionen stadgar att
reklaminslag som riktar sig till barn eller där barn
förekommer inte får innehålla något som kan skada barns
intressen och skall ta hänsyn till barns särskilda känslighet.
Vi anser att de restriktioner för reklam i television som
riktar sig till barn även måste vara giltiga i fråga om reklam
i radio som riktar sig till barn.
Vi är mycket tveksamma till om reklamfrihet i och runt
sändningarna av barnprogram utgör ett tillräckligt effektivt
skydd för barn mot reklam.
Redan i dagsläget är reklamen för den egna
programverksamheten omfattande både vad gäller Sveriges
Radio och de övriga kommersiella kanalerna.
Programmakarna väljer att presentera utdrag ur kommande
program som ofta innehåller mycket action och våld för att
fånga publikens uppmärksamhet. Dessa inslag som får
placeras in när som helst under sändningarna är
innehållsligt klart olämpliga för barn. Denna typ av
egenreklam bör utformas utifrån att även barn är
mottagare.
Sverige bör intensifiera arbetet på det internationella
området när det gäller att ta tillvara barnens och
ungdomarnas intressen på mediaområdet.
Yttrandefrihet
Rätten till yttrandefrihet måste gälla alla medborgare.
Yttrandefriheten får inte vara förbehållen kapitalstarka
mediaföretag. Barn och ungdomar ska ha rätt och
garanteras möjlighet att ta medierna i anspråk.
I dag finns arvsfondmedel att söka via bl.a.
Våldskildringsrådet och Statens ungdomsråd till
mediaverkstäder och mediaprojekt. Summan till detta är
mycket liten i förhållande till den totala omsättningen på
mediamarknaden. Det borde var möjligt att finna sätt att
föra över medel från de företag som tjänar pengar på att
sända reklam i radio och TV, till barns och ungdomars
arbete med programverksamhet.
Dessutom förvägras föreningslivet i Sverige att skaffa sig
reklamintäkter enligt riksdagbeslutet före jul. De lokala
kabelsändarföretagen tillkom främst av att plats skulle
beredas föreningslivet i kabelnäten för att därmed vidga
yttrandefriheten. Men föreningslivet brottas med stora
tekonomiska svårigheter, vilket påverkar möjligheterna att
göra program och använda sig av yttrandefriheten.
Denna fråga bör utredas vidare i syfte att belysa om och
hur föreningslivet skall finansiera sin verksamhet med
reklam.
Mediakunskap i skolan
Mediakunskapen i skolan borde utvecklas betydligt.
Lärarna känner sig ofta tveksamma inför ämnet, och
ämnesfördelningen är oklar.
Tidningar används ofta som ett led i undervisningen,
men barn och ungdomars värld innehåller så mycket mer av
massmediavärlden. Eleverna behöver få tillgång till
instrument som gör det möjligt för dem att rätt använda och
bedöma media. Det handlar då inte bara om teknik utan
också förmågan att värdera och välja.
Det utbud av bilder som barn och unga i dag
konfronteras med skiljer sig mycket från det utbud som
föräldragenerationen kunde ta del av. Denna skilda
erfarenhet delas också av dagens tlärare. Hur många vuxna
är t.ex. förtrogna med den bildvärld som förmedlas av
dataspel, rockvideor och skivomslag? För att överbrygga
den klyftan behövs både fortbildning och bra läromedel.
Det ryms mycket i begreppet massmediakunskap,
exempelvis produktionsvillkor, marknadsföring, makt- och
ägandeförhållande inom mediasfären.
Utvecklingsarbetet inom detta område måste
påskyndas.
Den förebyggande barnhälsovården
Via de kontinuerliga besöken som varje förälder och
barn gör på Barnavårdscentral eller liknande borde det vara
lämpligt med upplysning om bildens betydelse. God
litteratur, betydelsen av eget skapande är sådant
föräldrarna borde informeras om. Men man skall också i ett
sådant sammanhang kunna upplysa om de faror som finns
då barn upplever våld och skräck.
Föräldrarnas frågor är säkert mångaNär kan barn titta
på nyheterna på TV?Vilka program skrämmer barn
mest?Hur mycket video tål ''vanliga'' barn?Hur sätter
man upp regler för TV-tittandet?
Barnhälsovårdens betydelse i detta sammanhang är stor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör intensifiera
arbetet på det internationella området när det gäller att
skydda barns och ungdomars intressen på mediaområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de restriktioner för reklam i
televisionen som riktar sig till barn måste vara giltiga i fråga
om reklam i radio som riktar sig till barn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reklamens påverkan på barn,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utökade möjligheter
för barn och ungdom att använda sin yttrandefrihet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mediakunskap i skolan,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den förebyggande
barnhälsovårdens roll som informatör.2
Stockholm den 27 januari 1992
Maj-Inger Klingvall (s)
Margareta Winberg (s)
Maj Britt Theorin (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Ines Uusmann (s)
1 Yrkande 5 hänvisat till UbU
2 Yrkande 6 hänvisat till SoU