Motionen tar upp ett antal principfrågor som den
kommande parlamentariska radioberedningen måste ta
ställning till.
I motionens första del behandlas Sveriges Radios public
service-uppdrag inför en ny avtalsperiod mellan staten och
Sveriges Radio.
Grunden för etermediepolitiken måste också framdeles
vara en radio och TV i allmänhetens tjänst. Genom
riksdagens beslut om Sveriges Radios organisation och
finansiering för den kommande avtalsperioden finns nu
goda möjligheter för utveckling av Sveriges Radios
programverksamhet.
I motionens andra del föreslås riktlinjer för den framtida
radiopolitiken. Radiopolitiken bör syfta till attge
lyssnarna tillgång till ett varierat programutbud,
garantera lyssnarna samma höga tekniska
mottagningskvalitet som hittills,öka
yttrandemöjligheterna och ge plats för nya aktörer,
motverka uppkomsten av lokala åsiktsmonopol och av
multimedieföretag.
Från dessa utgångspunkter föreslås att både närradion
och nystartade lokala radiostationer får finansiera
radiosändningar med reklam.
För att detta skall bli möjligt krävs en omsorgsfull
frekvensplanering. Den förväntade övergången till digitala
utsändningar får inte leda till att hushållen drabbas av
oskäliga kostnader.
För närradion behöver reglerna ses över och förenklas.
Målet för översynen skall vara att garantera närradions
karaktär av föreningsradio. För närradion reserveras ett
frekvensutrymme som medger kommuntäckande
sändningar. Närradion får möjlighet att sända reklam.
Kommersiella lokala radiostationer blir möjliga att
starta på orter där ledigt frekvensutrymme finns tillgängligt.
Kommersiella radiostationer behöver för att kunna svara
för ett intressant programutbud och bli ekonomiskt
bärkraftiga ha ett tillräckligt publikunderlag.
För större orter torde det räcka med kommuntäckande
sändningar för kommersiella radiostationer. På andra håll
bör det vara möjligt att låta sändningsområdet täcka två
eller flera kommuner för att erhålla ett tillräckligt
lyssnarunderlag.
Radio och TV i allmänhetens tjänst
Det engelska uttrycket public service är dubbeltydigt.
Det kan dels översättas med ''det allmännas service'', dels
med ''i allmänhetens tjänst''. Nyansskillnaden kan tyckas
hårfin, men den pekar ändå på något väsentligt.
Den första betydelsen ligger närmast den historiskt
ursprungliga. De tidiga radiosändningarna sågs som det
allmännas erbjudande till publiken. Som en följd härav
utbildade radion en stark samhällsansvarsideologi: radion
skulle ge utrymme för program som ansågs värdefulla,
kulturellt bildande eller vetenskapligt upplysande. De
parlamentariskt förtroendevalda fastställde vad uppdraget
skulle omfatta och hur det skulle avgränsas.
Begreppet public service genomgick dock ganska tidigt
en betydelseförskjutning. Om det från början ansågs
innebära i det allmännas tjänst, eller samhällets, kom det
alltmer att betyda i allmänhetens eller i publikens intresse.
Därmed framhävdes radions och senare televisionens
journalistiska uppgift: att orientera publiken om viktigare
händelser och att fungera som en kritisk granskare av olika
samhällsföreteelser.
Denna betydelseförändring av public service kan, om
man så vill, ses som vägen till radions och televisionens
professionella myndighetsförklaring. Programmakarnas
ansvar gäller publiken. Det allmänna fastställer visserligen
genom sina representanter riktlinjerna för public service-
uppdraget, men det är programmakarna som på grundval av
sin yrkesetik och professionalism ytterst svarar för mångfald
och kvalitet i programutbudet.
Public service garanterar i etermedievärlden i dag en
journalistisk och konstnärlig integritet på ett sätt som sällan
är möjligt i de kommersiella etermediekanalerna, där både
programföretag och publik riskerar att bli en handelsvara.
Ett historiskt viktigt motiv för public service-idéns
tillkomst var bristen på frekvenser för sändningarna. Inom
något årtionde kommer frekvensbristen på radio- och TV-
området till stor del vara upphävd. Finns det då någon
anledning att upprätthålla public service-verksamhet? Står
sig de tidigare skälen för att inrätta etermediesändningar i
allmänhetens tjänst?
Svaret på dessa frågor är att etableringsfrihet inte räcker
för att garantera ett bra radio- och TV-utbud. För att driva
framför allt TV-företag, men även radioföretag, krävs
omfattande ekonomiska och personella resurser. I ett litet
land som Sverige kommer under alla förhållanden
nationella radio- och TV-kanaler att verka under
monopolliknande betingelser -- det finns bara
publikunderlag för ett fåtal företag.
Om det skall vara möjligt att hävda principerna om allas
rätt till de viktigaste programmen, oavsett var de bor i
landet, liksom variation och mångsidighet i
programutbudet, nyskapande, uthållighet och kvalitet,
måste de nationella radio- och TV-kanalerna verka inom
ramen för ett nationellt uppdrag.
Det förhållandet att fler radio- och TV-kanaler kommer
att vara tillgängliga för en svensk publik försvagar inte
betydelsen av public service-uppdraget, snarare tvärtom.
De nya kanalerna kan inte förväntas ta det ansvar som följer
av public service-uppgiften. Det går visserligen att ge de nya
kommersiella kanalerna vissa uppdrag av public service-
karaktär, men det går inte att ålägga dem att finnas kvar på
marknaden om affärerna går dåligt eller att göra större
åtaganden än de mäktar med.
Basen för den nationella etermediepolitiken måste
därför också framdeles vara ett radio- och TV-företag i
allmänhetens tjänst, som har i uppgift att förse såväl den
stora publiken som de många mindre publikerna med bra
program. För att public service-företaget skall klara denna
dubbla uppgift är det viktigt att det förfogar över flera
kanaler, så att det kan variera programläggningen och
tillgodose olika behov samtidigt.
Genom riksdagens beslut om Sveriges Radios
organisation och finansiering för den kommande
avtalsperioden finns goda förutsättningar för en fortsatt
utveckling av public service-verksamheten.
Sveriges Radio ägs av folkrörelserna, näringslivet och
pressen. Vissa av ägarna har aviserat att de inte längre vill
kvarstå som ägare. Det kan därför bli aktuellt att i
framtiden komplettera ägarkretsen. Vi vill för vår del
framhålla betydelsen av ett brett folkrörelseägande. Genom
folkrörelseägandet markeras att Sveriges Radio skall
uppträda självständigt i förhållande till staten.
Folkrörelseägandet tillför erfarenheter och kompetens i
styrelsearbetet. Inom folkrörelsegruppen pågår nu en
diskussion om att inlemma fler folkrörelser bland ägarna.
Förslag om detta bör välkomnas, eftersom det bidrar till att
stärka Sveriges Radios folkliga förankring.
Uppgifter för public service i en ny mediemiljö
I en ny mediesituation är det angeläget att ta ställning
till på vilka punkter public service-uppdraget kan och bör
fördjupas. I det följande behandlas några områden som
innebär utmaningar och möjligheter.
Lyssnar- och tittarvanorna har under åttiotalet
förändrats i riktning mot en markant ökning av importerade
underhållningsprogram, filmer, serier och populärmusik.
Det är en naturlig följd av att fler kanaler och nya apparater
som freestyle, CD, video blivit tillgängliga. Svenskarna har
därigenom fått tillgång till det mesta och bästa som en
internationell massmediemarknad kan erbjuda.
Behovet av bra importerade filmer och serier kommer
alltid att finnas. Denna import kan dock aldrig ersätta en
skildring av vår egen historia och samtid i olika genrer som
agentserien, komedin eller satiren och den betydelse de har
för att bearbeta gemensamma traditioner, drömmar och
samhällsproblem. En alltmer central uppgift för ett public
service-företag är därför att ta upp kampen om
fantasin.
En andra viktig uppgift för public service-företaget är att
finna sin roll i det mångkulturella samhället. I det
traditionella public service-uppdraget ingår att svara för
olika slag av minoritetsservice, som t. ex.
invandrarprogram. Detta är givetvis fortfarande en viktig
uppgift.
Det finns dock en fara i att karakterisera uppdraget
främst som en minoritetsservice, d.v.s. att framställa
program som endast en mindre del av publiken väntas ta del
av.
I Sverige har en stor del av befolkningen
invandrarbakgrund. För dessa nya svenskar är det inte
meningsfullt att tala om minoritetsservice. De är en
växande del av befolkningen som har rätt att bli hörda och
sedda i det offentliga samtalet. De har under senare år
berikat och förnyat kultur, litteratur och samhällsdebatt. En
viktig uppgift för svensk radio och TV är att spegla
variationen i det mångkulturella samhälle som växer fram.
Det finns ett stort antal artister, konstnärer, filmare och
journalister som ännu inte fått sin plats i de nationella
etermedierna.
I en BBC-rapport om public service framtida uppgifter
framhålls betydelsen av att frigöra programmakarna. Det
handlar dels om möjligheten att göra experimentella,
oväntade och inopportuna program, dels om att våga ta
risker genom att våga vara uthållig och satsa på det som inte
omedelbart eller ens i det långa loppet kommer att
attrahera en stor publik.
Att på detta sätt ålägga public service-företaget ett
förnyelseansvar kan motiveras med att få andra
etermedieföretag kommer att ha kraft och vilja att svara för
utveckling av radio- och TV-mediet. Public service-
företaget kan inte längre räkna med att ha tillgång till hela
publiken, men det kan skaffa sig en normgivande roll
genom att förse lyssnare och tittare med bästa möjliga
kvalitet inom varje programkategori -- det gäller såväl
breda program som film, underhållning och nyheter som för
de program som vänder sig till avgränsade publiker.
Den framtida radiopolitiken
Yttrandefrihet och yttrandemöjligheter
Den tekniska utvecklingen sedan mitten av sjuttiotalet
har i grunden förändrat förutsättningarna för
etermediepolitiken.
Jämfört med situationen för bara ett tiotal år sedan finns
det i dag oändligt fler som vill och kan göra radio- och TV-
program. Universitet och högskolor, studieförbund och
folkhögskolor utbildar i dag tusentals ungdomar i
massmedieteknik, vilket skall jämföras med det tiotal
personer som bara för några årtionden sedan utvaldes till
Sveriges Radios internutbildning. Lätthanterlig studio-,
inspelnings- och redigeringsutrustning som kan inhandlas
till en låg kostnad har därtill ökat möjligheterna att göra
program.
På etermedieområdet har uppstått en tilltagande
diskrepans mellan de mångas ambitioner och de
ekonomiska förutsättningarna för ambitionernas
förverkligande. De som vill och kan göra radio- och TV-
program ökar långt snabbare än vad tillgängliga
ekonomiska resurser gör.
Denna spänning mellan vad många önskar och vad som
är ekonomiskt möjligt kommer att bestå. Det finns ingen
enkel lösning på problemet.
De senaste årens diskussion om televisionen har medfört
att radiofrågorna hamnat i skymundan. Det finns nu
anledning att klarlägga tekniska och ekonomiska
förutsättningar för radiosändningar över nya frekvenser.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte förra året en
frekvensteknisk utredning. Utredningens uppdrag var att
klarlägga vilka tekniska möjligheter som fanns att starta nya
radiosändningar utanför Sveriges Radio. På grundval av
utredningens expertunderlag skulle en parlamentarisk
beredning pröva frågan om reklamfinansierad radio.
Frekvensutredningen har nyligen lämnat sitt
betänkande. Av betänkandet framgår att det på kort sikt
finns tämligen goda möjligheter att upplåta frekvenser för
nya radiostationer. Innan så kan ske måste dock ställning tas
i ett antal komplicerade frågor som gäller finansiering och
regler för verksamheten. Dessa frågor skall belysas i en
parlamentarisk radioberedning under våren.
Vi redovisar i denna motion några riktlinjer, som enligt
vår mening bör ligga till grund för beredningens arbete.
Riktlinjerna för den framtida radiopolitiken bör vara att
garantera lyssnarna samma höga tekniska
mottagningskvalitet som hittills,ge lyssnarna tillgång till
ett varierat programutbud,öka yttrandemöjligheterna i
radiomediet genom att ge plats för nya aktörer,motverka
uppkomsten av lokala åsikts- och mediemonopol.
Tillgången på frekvenser är fortfarande begränsad
Många som diskuterat radiomediets framtid har utgått
från att tillgången på frekvenser är närmast obegränsad.
Detta är en felsyn. Det kommer fortfarande det närmaste
årtiondet att vara ont om attraktiva frekvenser. På 15 års
sikt kommer däremot -- efter introduktion av digitala
utsändningar -- frekvenstillgången att vara god.
Det finns flera skäl till att frekvenstillgången även under
det närmaste årtiondet kommer att vara knapp.
1. Närradion önskar på de flesta håll i landet utvidga
sändningarna till kommuntäckning. Detta önskemål -- som
enligt vår mening bör tillmötesgås -- kommer att ta en del
av ledigt frekvensutrymme i anspråk.
2. Det finns ett stort intresse att starta lokala
kommersiella radiostationer. För att dessa skall kunna bli
kommersiellt bärkraftiga måste sändningsområdena vara
relativt stora. Därmed tas en betydande del av
frekvensutrymmet i anspråk.
3. För närvarande förbereds i Sverige och i Europa en
övergång till digitala utsändningar. Om en sådan övergång
skall bli möjlig krävs att en del av dagens frekvensutrymme
reserveras för parallell analog och digital utsändning. För
detta ändamål behöver ytterligare en del av
frekvensutrymmet reserveras.
Övergångstiden är nödvändig för att hushållen skall
kunna skaffa sig nya apparater, som är utrustade för både
analog och digital mottagning, till en skälig kostnad.
Mottagningskvaliteten får inte försämras för lyssnarna
Ett sätt att komma tillrätta med frekvensbristen vore att
minska kraven på god ljudkvalitet i mottagningen. Vi anser
att en sådan lösning bör avvisas.
Dagens höga krav på mottagningskvalitet har utformats
i lyssnarnas intresse. Tillfredsställande mottagning skall
kunna fås också med enkla mottagare och äldre apparater.
Centralantenn skall inte behöva användas. Det skall vara
möjligt att ta in radion även när mottagningsförhållandena
är mindre bra: på arbetet, i sommarstugan, på utflykten och
i bilen.
Krav på en hög mottagningskvalitet ligger också i
radioföretagens intresse. Musik spelar en stor roll för
radion. För att musikprogrammen skall vara njutbara får
inte sändningarna störas av brus eller av andra
radiostationer. Modern hifi- och CD-teknik kan ge
musiklyssnarna hög ljudkvalitet. Om radion skall behålla
sina lyssnare på musikprogrammen måste kraven på
mottagningskvalitet vara höga.
Nuvarande radiosändningar sker med s.k. analog
teknik. För närvarande förbereds en övergång till digitala
utsändningar (DAB). DAB-teknikens införande kräver en
övergångstid under 10-15 år under vilken sändningarna sker
såväl analogt som digitalt.
Den frekvenstekniska utredningens bedömning är att ett
ordnat införande av DAB-teknik kräver att 2 Mhz i det
snart lediga bandsegmentet 104-108 Mhz och en del av det
fjärde TV-nätet (223--230 Mhz) reserveras för digitala
sändningar.
Jämfört med dagens analoga distribution är DAB-
tekniken överlägsen.
DAB-teknik medger CD-kvalitet i mottagningen, är
praktiskt taget störningsfri också vid mobil mottagning,
skapar förutsättningar för programrelaterade
tilläggstjänster som RDS och radiotidningar för
synskadade, är billigare i drift och mångfaldigar fullt
genomförd antalet tillgängliga frekvenser.
Såvida inte ett ännu bättre tekniskt alternativ uppfinns
finns det alltså goda skäl för att införa DAB-teknik.
Övergång till DAB-teknik förbereds f.n. i Europa.
Tyskland har därför föreslagit att en internationell
frekvensplaneringskonferens för digital radio ska hållas
1996. Enligt televerkets bedömning skulle med denna
tidsplan nuvarande analoga FM-sändningar kunna börja
fasas ut år 2005 för att år 2010 helt ha ersatts med digitala
sändningar.
Riktlinjer för frekvensplanering
Redogörelsen visar att radiosändningar över nya
frekvenser kräver ett ställningstagande till vilka tekniska
villkor som skall gälla och hur betydelsen av dessa skall
rangordnas. Vi anser att radioberedningen bör utgå från
följande riktlinjer:Den framtida frekvensplaneringen
bör utgå från principen om hög mottagningskvalitet till
lägsta möjliga kostnad för hushållen,Frekvenserna bör
inte överutnyttjas så att störningsrisken ökar. Sveriges
Radios kanaler bör vara lättillgängliga och skyddade från
störningar,DAB-introduktion måste ske planerat.
Övergångstiden måste bli tillräckligt lång så att hushållen
till skäliga kostnader kan införskaffa nya
mottagarapparater,Riksradions och lokalradions kanaler
bör ha företräde till frekvenser vid en DAB-
introduktion,Närradion måste garanteras ett tillräckligt
antal frekvenser för sin fortsatta utveckling.
Närradiofrekvenserna bör byggas ut till
kommuntäckning,Sändningsområdena för lokala
kommersiella radiostationer bör vara så stora att
publikunderlaget räcker till för att finansiera sändningarna.
Vem skall sända radioreklam?
En genomsnittlig dag är det ungefär lika många som
lyssnar på radio, ser på TV och läser en tidning. Men radion
är det massmedium som tar mest tid i anspråk. Nära 40 %
av all den tid som ägnas åt massmedier är radiotid. I
genomsnitt lyssnar vi drygt två timmar per dag på radio.
Radioreklam måste vara relativt frekvent för att ge
några inkomster att tala om. Den kan därför upplevas som
irriterande och störande. Radioreklam är framför allt
intressant för lokala annonsörer och den är ofta konkret och
informativ; den kan förväntas handla om extraerbjudanden
på ICA och Domus, om realisationen hos järnhandeln, om
möbelvaruhusets senaste fynd, osv. Erfarenheter från andra
länder tyder på att riksannonsering är mindre intressant i
radion.
Av dessa skäl lämpar sig radioreklam främst för att
finansiera lokala radiostationer. För svensk del betyder det
att radioreklam främst är intressant för närradion och
nystartade lokala radiostationer. För att undvika en
överexploatering av reklammarknaden anser vi att
lokalradion fortfarande skall vara reklamfri.
Närradioförbundet har uttalat sig för att närradion skall
tillåtas sända reklam. Det finns också flera andra
intressenter -- fristående produktionsbolag och
dagstidningar -- som vill starta nya lokala kommersiella
radiostationer.
I diskussionen om reklam i radio har ibland framförts att
radioreklam bör tillåtas i kommersiella radiostationer men
förbjudas i närradion. Som ett skäl för denna uppfattning
anges att de kommersiella radiostationerna behöver
skyddas från konkurrens från närradion.
Vi anser att denna uppfattning är ohållbar. Om reklam
införs i radio bör den vara tillåten både i närradion och i
nystartade radiostationer. Det finns ingen anledning att
diskriminera den ena verksamheten.
Det är inte troligt att närradion kan få större inkomster
från radioreklam. Närradion är en föreningsradio och
kommer som sådan att ha en annan
programsammansättning än vad som är nödvändigt för en
kommersiell radiostation. Reklam i närradion kommer
därför knappast att ge annat än marginella inkomster. Men
även mindre ekonomiska tillskott är av betydelse för
närradion.
Närradio med bibehållen särprägel
Det finns f.n. närradioföreningar i 160 kommuner.
Verksamheten expanderar fortfarande. Nya orter
tillkommer. Den totala sändningstiden ökar.
Närradion är -- och bör förbli -- en föreningsradio som
är öppen för alla ideella organisationer. Närradion är en
åsiktsradio med rätt att vara partisk. Närradion skall
garantera vidast möjliga yttrandemöjligheter. Det är därför
centralt att närradion verkligen är öppen för alla föreningar
som vill sända. Det bör inte vara möjligt för en enda
sändande organisation -- som skett på sina håll -- att
disponera all sändningstid eller huvuddelen av
sändningstiden. Frekvenserna för närradion ska reserveras
för sändningar som är av föreningskaraktär.
Genom närradion kan ideella föreningar nå kontakt med
en engagerad och intresserad publik. Närradion har en stor
betydelse för föreningslivets möjligheter att föra ut sitt
budskap och för samhälls- och kulturdebatt.
Närradion har därutöver ett egenvärde i
föreningsverksamheten genom att medlemmarna får
tillfälle att bekanta sig med radiomediet.
Från närradiohåll har framförts önskemål om en
uppmjukning av regelverket. Närradioföreningarna önskar
utvidga sändningarnas räckvidd. De vill också ha möjlighet
att använda den sändningstid som inte utnyttjas av
medlemmarna till att sända musik och allmän information.
Vi anser att dessa önskemål är berättigade. En översyn
av reglerna för närradion är därför motiverad. Villkoren för
närradion bör utformas så att dess karaktär av
föreningsradio bibehålls. Detta bör kunna uppnås genom
en striktare tillämpning av de urvalskriterier som gäller för
vilka föreningar som skall sända närradio. I övrigt bör
regler som hämmar närradions utveckling kunna tas bort.
För reklam i närradion bör gälla samma regler som för
annan reklam i radio. Medlemsorganisationerna bör själva
kunna avgöra om de vill sälja reklam var för sig eller i
föreningens regi. Medlemmar i närradioföreningen som
inte vill ha reklam i sina program skall självfallet slippa
detta.
Riktlinjer för översyn av närradioreglerna
Radioberedningen bör göra en översyn av reglerna för
närradion. Riktlinjerna för översynen bör vara följande.
Närradion tillåts sända reklam. Reklamreglerna skall vara
desamma som för kommersiella radiostationer.Reglerna
för närradion görs om så att dess karaktär av föreningsradio
framhävs. Regler och restriktioner som i övrigt begränsar
närradions verksamhet avvecklas.Sändningsområdena
för närradion vidgas. I princip bör närradions sändningar nå
kommuntäckning eller få en räckvidd om 20--30 km. Nya
kommersiella radiostationer tillåts inte inkräkta på
frekvenser som reserverats för närradion.Medlemmar i
närradion som vill starta lokala kommersiella radiostationer
får ansöka om detta på samma villkor som andra
intressenter.
Kommersiella radiostationer
Den parlamentariska radioberedningen skall också
undersöka förutsättningarna för att etablera kommersiella
radiostationer. Därvid kommer beredningen att behöva ta
ställning till flera frågor av praktisk och principiell karaktär.
Det är enligt vår mening angeläget att beredningens
arbete sker öppet i former som medger offentlig diskussion.
Det bör finnas tillräcklig tid för att pröva överväganden och
förslag i den offentliga debatten.
Den frekvenstekniska utredningen har visat att det finns
möjligheter att på flera håll i landet finna frekvensutrymme
för start av kommersiella radiostationer. I många fall gäller
det dock frekvenser som har en begränsad räckvidd.
Det är därför troligt att många intressenter som önskar
starta kommersiella radiostationer önskar större
täckningsområde. Kommersiella radiostationer behöver
relativt stora täckningsområden för att bli ekonomiskt
bärkraftiga; på den punkten är erfarenheterna från andra
länder entydiga.
Detta medför ett avvägningsproblem. Ju större
täckningsområde som önskas, desto mindre utrymme finns
för flera radiostationer.
I storstadsregionerna är redan trängseln i etern påtaglig.
Det kommer de närmaste åren bara att finnas utrymme för
enstaka nya radiostationer, om väntade önskemål på
täckningsområde ska kunna mötas. Samma problem kan
förväntas uppstå på många andra håll i landet.
I andra länder har man av bl.a. denna orsak i regel bara
gett tillstånd för en kommersiell radiostation inom varje
sändningsområde.
Skälet till att tillståndsgivningen begränsats till en lokal
radiostation har i andra länder dock inte bara motiverats av
frekvensbrist. Ett viktigt skäl har också varit insikten om att
radioreklamen endast kan ge begränsade annonsinkomster.
För att lokala radiostationer skall ha ekonomiska
förutsättningar att förse lyssnarna med bra program har de
därför ofta fått ensamrätt på sändningarna. Försök att
tillåta med varandra konkurrerande radiostationer inom ett
och samma täckningsområde har lett till att den i
utgångsläget ekonomiskt svagare radiostationen på kort tid
slagits ut.
I Finland, som har ett femtiotal kommersiella
radiostationer, går fortfarande efter fem års verksamhet de
allra flesta med förlust. Bara de radiostationer som
etablerats i Helsingforsområdet går med vinst.
Krav på ägarna av kommersiella radiostationer
Både frekvenstekniska och ekonomiska orsaker leder
därför till att den som får tillstånd att starta lokala
kommersiella radiostationer i realiteten erhåller ett
monopol på sändningarna. Detta förhållande talar för att
radioberedningen noga bör överväga vilka urvalskriterier
som skall gälla vid tillståndsgivning för kommersiella
radiostationer.
Då man kan vänta sig att antalet ansökningar om att
starta kommersiella radiostationer kommer att bli ganska
stort, förefaller det lämpligt att en särskild nämnd eller
styrelse fördelar tillstånden efter i förväg av riksdagen
fastställda urvalskriterier.
Ett grundläggande krav på den sökande bör givetvis vara
att denne kan visa en godtagbar finansiering. Man bör dock
hålla i minnet att investeringskostnaden för att starta lokala
radiostationer är jämförelsevis blygsam. Med godtagbar
finansiering bör därför inte menas annat än att varje
sökande kan garantera att vissa ekonomiska minimikrav är
tillgodosedda.
Redovisad ekonomisk styrka utöver detta bör inte
tillmätas någon betydelse. Då uppgiften är att vidga
yttrandemöjligheterna bör överlägsna ekonomiska resurser
inte tillåtas spela någon roll vid urvalet. De förslag som
framförts i debatten om att koncessionen skall ges till
högstbjudande efter ett anbudsförfarande bör avvisas.
Yttrandefriheten skall inte vara till salu.
Eftersom man i många fall kan räkna med att det
kommer att finnas flera sökande, bör tillståndsmyndigheten
ha rätt att pröva om de sökande är villiga att samverka. Vid
tillståndsgivningen bör eftersträvas en ägarsammansättning
som representerar skilda sektorer i samhället.
I de flesta länder finns begränsningar för tidningars
ägande av kommersiella radiostationer. I USA får en
tidning inte äga en radiostation på den egna
utgivningsorten. I andra länder är tidningarnas aktieägande
i kommersiella radiostationer begränsat till högst 20 %.
I
Sverige har -- liksom i andra länder --
ägarkoncentrationen på massmedieområdet tilltagit. På de
flesta orter finns nu bara ekonomiskt underlag för en enda
dagstidning. Om riksdagen bifaller regeringens förslag att
minska presstödet kommer dessutom
koncentrationstendenserna på pressområdet att förstärkas.
En huvuduppgift för mediepolitiken är mot denna
bakgrund att garantera mångfald och pluralism i det lokala
medieututbudet. Principen bör därför vara att den lokala
tidningen, lokalradion och kommersiella radiostationer
skall finansieras och drivas av av varandra oberoende ägare.
Programinnehåll och reklamregler
I flera länder är tillstånden för kommersiella
radiostationer förknippade med omfattande krav på
programinnehållet.
I Storbritannien måste t.ex. den kommersiella
radiostationen vid tillståndsgivningen presentera en utförlig
och detaljerad programtablå för sändningarna vecka för
vecka, som tillståndsmyndigheten bedömer efter i förväg
fastställda kriterier om neutralitet i politiska och religiösa
frågor, variation, kvalitet och kulturutbud, m.m. Om
koncessionsinnehavaren inte lever upp till åtagandena kan
vite föreläggas, alternativt koncessionen återkallas.
Förfarandet i Storbritannien har kritiserats för att leda
till detaljstyrning och godtycke. Vi tror inte modellen går
att överföra till Sverige.
Vi anser att utöver radiolagens krav på opartiskhet och
saklighet bör stor försiktighet iakttas när det gäller krav på
programinnehållet i kommersiella radiostationer. I princip
bör därför avtalsvillkoren kunna regleras i ett standardavtal
som är lika för alla kommersiella radiostationer. Vissa
minimikrav på mångfald, variation och lokal
nyhetsrapportering bör dock kunna ingå i avtalet.
Reklamregler
Radioberedningen skall pröva vilka regler som skall
gälla för reklam i radio. Ett direkt överförande av de regler
som gäller för TV-reklam är inte lämpligt med tanke på de
två mediernas olika karaktär. Regelverket för radio kan
med fördel göras mindre detaljerat.
När det gäller s.k. åsiktsreklam och reklam som vänder
sig till barn bör dock gälla samma förbud som finns för TV.
I den parlamentariska radio- och TV-beredningen ansåg
alla partier utom moderata samlingspartiet att förbud för
åsiktsreklam skall gälla i TV. Ett viktigt skäl för denna
uppfattning var en önskan att förhindra att ekonomiskt
starka grupper och organisationer skulle kunna skaffa sig ett
överläge i opinionsbildningen. Denna princip är giltig också
för radion. Möjligheterna för olika meningsriktningar att
komma till tals bör inte avgöras av betalningsförmåga.
Därtill kan läggas att ett alltför flitigt utnyttjande av
reklambudskap tenderar att förytliga det politiska samtalet;
en sådan förflackning är ytterst till men för
medborgarstyret.
Även ett förbud för radioreklam som vänder sig till barn
är enligt vår åsikt behövligt. Barn har svårare än vuxna att
kritiskt värdera reklambudskap. Både radio och TV är
suggestiva medier som starkt påverkar barn. Även om
radiolyssnandet bland barn är lägre än TV-tittandet är det
enligt vår mening befogat att upprätthålla ett principiellt
förbud både i radio och TV för reklam som riktar sig mot
barn.
Radioreklamens effekter på dagspressen
En viktig uppgift för radioberedningen måste vara att
belysa hur dagspressens annonsinkomster påverkas av
reklam i radio. Några tillförlitliga beräkningar och
uppskattningar av detta finns inte. Radioberedningen bör
här ta fram ett faktaunderlag, som möjliggör en säkrare
bedömning.
Vi har i en särskild motion avvisat regeringens förslag till
besparingar på presstödet. Vi anser att ett införande av
radioreklam kan komma att gå ut framför allt över
andratidningarnas annonsinkomster. Radioberedningen
bör därför undersöka om radioreklam kan medföra behov
av att förstärka presstödet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om public service-uppdraget inför en
ny avtalsperiod,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för den framtida
radiopolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för den framtida
frekvensplaneringen för ljudradiosändningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för en översyn av
närradioreglerna,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om urvalskriterier vid
tillståndsgivning för start av kommersiella radiostationer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på programinnehållet i
kommersiella radiostationer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud för åsiktsreklam i radio,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud för reklam som vänder sig
till barn i radio,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av att belysa
effekterna för dagspressen av reklam i radio.
Stockholm den 24 januari 1992
Thage G Peterson (s)
Åke Gustavsson (s)
Catarina Rönnung (s)
Maja Bäckström (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Berit Oscarsson (s)
Sören Lekberg (s)
Anders Nilsson (s)
Torgny Larsson (s)
Leo Persson (s)
Ulla Pettersson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Björn Kaaling (s)
Elvy Söderström (s)