TV-våldet påverkar oss. Det vet vi. Bara i Sverige har vi
mer än trettio års erfarenhet av TV-tittandets effekter.
Men vad vet vi om effekterna av videotittandet? Vad vet
vi om effekterna av den våg av grovt underhållningsvåld,
som förmedlas via det ständigt växande utbudet av
inspelade hyrkassetter?
Som förmedlare av grovt spekulativt underhållningsvåld
är videon vida överlägsen TV:n, i synnerhet som vi har
möjlighet att se kassett efter kassett med extrema
våldsinslag. Vi kan backa tillbaka filmerna och se de grövsta
vidrigheterna gång på gång.
Våld föder våld sägs det ofta. Omvänt kan vi nog hävda
bestämt att kärlek lever av att kärlek se. Att vuxenvärlden
vill kämpa mot det våld som visas i många filmer kan
förhoppningsvis påverka videoutvecklingen i positiv
riktning. Det är vi vuxna som producerar, importerar,
distribuerar och tillhandahåller videofilmer och
videoapparater i alla dess former. Därför bär vi ansvaret
inför den uppväxande generationen.
De flesta svenskar skulle reagera med avsky för en
videofilm med extremt våld. De har en värderingsgrund
som får dem att vända sig mot denna typ av våld.
Men för en grupp ungdomar som inte fått någon etisk
grunduppfattning kan det visade våldet i sig innebära ett
förmedlande av värderingar som kan sätta djupa sår. Tänk
om filmer med underhållningsvåld och filmer med extremt
våld leder till en idealisering av våldet! Precis som de flesta
lärt sig att avvisa grovt och meningslöst våld genom inlärda
värderingar så visar historien att det går att inlära
värderingar som förhärligar våld riktat mot den enskilda
medmänniskan.
Efter snart 12 års debatt, utredande och lagstiftning är
det fortfarande möjligt att idag helt lagligt hyra eller köpa
en videofilm med våldsinslag, trots att den förbjudits av
filmcensuren. Vanlig spelfilm som skall visas offentligt på
biograf förhandsgranskas! Videofilm som hyrs ut eller säljs
har samhället bara möjlighet att efterhandsgranska genom
rättslig prövning.
Trots att det kommit tre videovåldslagar under 1980-
talet (820801, 860101, 890101) och en lag på 1990-talet
(910101) har det ej inneburit att de mest våldsinriktade
videogrammen försvunnit från marknaden. Finns
videogrammen ute på marknaden någon tid kommer de
omedelbart att kopieras.
Trots att förhandsgranskningsmodellen blir mindre
effektiv ju längre vi väntar med den, är den dock mer
effektiv än varje form av efterhandsgranskning.
Om vi i vuxenvärlden för våra barn och våra ungdomars
skull vill ha så få av de råaste filmerna tillgängliga är
förhandsgranskning en bra modell.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till lag om
förhandsgranskning av de filmer och videogram som
försäljs eller uthyrs till allmänheten.
Stockholm den 21 januari 1992
Åke Carnerö (kds)
Ulf Björklund (kds)