Den 6 november 1991 antog riksdagen för första gången
på 125 år en helt grundlag -- YGL. Det hela var ett
kompromissförslag som ingen var riktigt nöjd med.
Grundlagsförslaget antogs mest för att alla var ungefär lika
missnöjda.
Yttrandefrihetsgrundlagens syfte var att skydda
etermedier på ungefär samma sätt som de tryckta medierna
är skyddade i tryckfrihetsförordningen. YGL erbjuder dock
inte etermedierna något starkt rättsligt skydd. Mediernas
rätt till fri finansiering är begränsad i YGL 1:12,
en paragraf som ger möjlighet att införa ett
generellt reklamförbud i radio och TV. Den självklara
jämförelsen med tidningar -- att staten skulle ha rätt att
förbjuda annonsering i pressen -- visar hur absurd lagtexten
är.
I lagens förarbeten motiveras detta kryphål med att man
måste kunna förbjuda Sveriges Radio från att påbörja
reklamsändningar. Argumentet är svagt. Det måste
rimligen finnas andra möjligheter för Sveriges Riksdag att
hindra Sveriges Radios styrelse från att löpa amok och helt
självsvåldigt införa reklam. SR-koncernens finansiering
skall inte regleras genom grundlagsstiftning.
En grundlag skall dessutom räcka länge, kanske över
hundra år. Vid det laget kan nog bara mediehistoriker
berätta om vad Sveriges Radio var för någonting. Självfallet
borde inte en svensk grundlag då behöva dras med det stora
hål som en gång i tiden gjordes för Sveriges Radios skull.
Låt oss därför göra våra efterkommande en tjänst och rätta
till det här misstaget så snart som möjligt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i yttrandefrihetsgrundlagen att etermediers rätt till
fri finansiering slås fast.