Samhällets mål är att främja jämställdhet mellan könen
och uppfattningen om kvinnors och mäns lika värde. I vissa
pornografiska skildringar förmedlas en bild som ofta är
direkt stridande mot detta mål.
Den s.k. våldspornografin innehåller skildringar där
kvinnor utsätts för grova sadistiska handlingar och där
kvinnan reduceras till ett objekt. Att sådana skildringar kan
påverka mäns uppfattning om kvinnor i negativ riktning är
uppenbart. Den bild av kvinnan som pornografin förmedlar
är ofta kränkande och förnedrande.
För att tillgodose efterfrågan av en viss sorts pornografi
har producenter utvecklat metoder att kringgå
lagstiftningen. Det gäller bl.a. användandet av barn i dessa
sammanhang. För att inte barnpornografilagstiftningen ska
kunna åberopas används för fotografering äldre barn som
kläds i barnkläder och utrustas med slickepinnar, dockor,
nallebjörnar m.m. Dessutom används texter och rubriker
som anspelar på yngre barn. Denna kombination borde
kunna sammanvägas vid beivrande av brott. Syftet är
uppenbart, läsaren ska uppfatta helheten som en
barnpornografisk skrift. I detta sammanhang bör nämnas
sådana specialområdesskrifter såsom incestbarnpornografi.
Trots diskussioner, kampanjer och straffskärpningar
under senare år har detta inte lett till att producenter och
försäljare sanerat utbudet utan tvärtom. Pornografiska
tidskrifter och filmer har blivit råare, mera förnedrande
både för kvinnor och män.
Enligt uppgifter i massmedia har pornografiska serier
med de mest sadistiska och förnedrande bilder och
skildringar inte befunnits omfattas av nuvarande
lagstiftning.
Det är dags att göra en allmän översyn av lagstiftningen
och dess tillämpning som berör pornografin för att stävja en
fortsatt utbredning av förnedrande skildringar av barn och
kvinnor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en allmän översyn av
den lagstiftning och dess tillämpning som berör
pornografin.
Stockholm den 24 januari 1992
Birthe Sörestedt (s)
Bengt Silfverstrand (s)