I en levande demokrati behöver folkets makt över sina
ombud alltid värnas. Ett valsystem med personval och färre
folkvalda ombud till riksdagen skulle stärka kontakten
mellan folket och de folkvalda.
I det offentliga livet har det allmännas egna
korporationer vuxit fram som maktfaktorer, där ledningen
styr åsikter och opinionsbildning. Riksdagens ställning som
hjärtpunkten i svensk demokrati har i motsvarande grad
försvagats. Vad som händer i de stora organisationerna
tilldrar sig ofta mer intresse än det som sker i riksdagen.
Den demokratiska vitaliteten har försvagats till förmån för
andra maktcentra.
I riksdagen finns ingen levande debatt, varken i
utskotten eller i kammaren. Den diskussion som sker är
bara en redovisning av partiernas på förhand fattade beslut.
Allmänhetens intresse för riksdagen är också i
sjunkande. Ett tilltagande politikerförakt har följt tätt i
spåren. I de djupa leden finns exempelvis föga förståelse för
höjda löner till riksdagens ledamöter.
Att återupprätta riksdagens demokratiska vitalitet och
att höja riksdagsledamöternas status är en skyndsam
angelägenhet. En ny valordning bör ge utrymme att fritt
föra fram personer eller nya grupperingar i riksdagen.
Debatten skulle vitaliseras och intresset för riksdagen öka.
Ny Demokrati tror också att en mindre kammare, d v s färre
ledamöter, kanske 151 personer, skulle vara en fördel.
Ledamöterna skulle på ett annat sätt bli synliga.
Personanknytningen skulle förstärkas och intresset för de
folkvalda öka. Se även motion K227 Grundlagsreformer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om personval,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskning av
riksdagsledamöternas antal.
Stockholm den 26 januari 1992
Ian Wachtmeister (nyd)
Harriet Colliander (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)