En bild säger mer än tusen ord. En fullskriven A4-sida
är ungefär 250 ord. Alltså är en bild ungefär 4 A4-sidor med
text. En sekund film består av 25 bilder. En sekund film är
således 100 A4-sidor. En minuts film är således 6000 sidor.
Detta visar lite överdrivet vad motionen menar om att i
större utsträckning använda sig av bilder i riksdagen. (Som
bilaga till denna motion skulle det följt en 5 minuters
videofilm. Detta är idag inte möjligt för riksdagstrycket.)
Video och bilder i riksdagsarbetet
Tänk bara om det fanns kameror att låna med sig när
man skulle på utskottsresa. Då behöver kanske inte alla åka
till samma ställe, utan kunde istället ta del av varandras
videor och andra rapporter. Vi vet att det finns en rad frågor
och problem som skulle lämpa sig mycket väl för att
videofilma och sedan visa i utskotten eller hemska tanke
även i plenisalen. I plenisalen hade vi i höstas ett intermezzo
där en ledamot ville visa en enkel bild med två kurvor på.
Detta gick åt skogen.
Ökad TV och radiosändning av riksdagsarbetet
Det som ibland benämns politikerförakt har sina rötter i
att vanligt folk känner sig utanför den pågående debatten.
Ett sätt att minska detta är att öka spridningen av vad som
uträttas och debatteras i riksdagen. Jag tror på direktsända
oförberedda frågestunder. Veckosammandrag med nya
lagar, regler och andra förändringar som direkt påverkar
folket. Kanske då och då ett uttalande där statsministern
ges tillfälle att tala till folket. Detta har då sina problem i
finansieringsbiten. Ett sätt är att köpa sändningstid i någon
TV-kanal. Ett annat och mer troligt sätt är att tillsammans
med en TV-kanal producera ett program som har en sådan
profil att det för TV-kanalen blir något att slåss om tittarna
med. Dessa förutsättningar bör utredas. Någon form av
provsändningar kunde med enkla medel fås till stånd och
testas i befintliga kabelnät. Detta för att få tittarreaktioner.
Videoanvändning vid myndighetsutövning
En annan sak som bör utredas är användningen av
videoteknik i myndigheters beslutsunderlag. Vi tänker på
tvister om mark, vatten, skog och jordbruksfrågor. Den kan
med fördel även användas i andra rättsliga sammanhang
som t.ex. incest, våldtäkter m.m. Visserligen förekommer
redan nu att man använder videotekniken i begränsad
omfattning. Men tekniken bör bli spridd till i princip alla
typer av myndigheter och domstolar där den kan bidra till
effektivt, sakligt och opartiskt beslutsfattande.
Video- och TV-främjande
Sedan Gutenberg kom med trycktekniken för flera
hundra år sedan har det hänt mycket på litteratursidan. Vi
har fått bibliotek, akademier, Nobelpriser,
litteraturfrämjandet, läsning och skrivning på skolschemat
etc.
Nu lever vi i en värld där vår konsumtion av medier i
andra former än det skrivna ordet ökar mer och mer inte
minst bland barn och ungdom. Detta får vi inte blunda för
eller försöka hålla tillbaka. Vi måste istället ta denna
förändring på ett positivt sätt och skapa förutsättningar för
ökad förståelse för video och TV och deras kraft i
mediasamhället. Kanske är ett videofrämjande en bra start,
som då kunde verka för attitydförändringar till video och
TV och se över utbildningsbehov och användningsområden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att använda video- och TV-
tekniken i riksdagsarbetet enligt de intentioner som anförts
i motionen,
2. att riksdagen utreder förutsättningarna för en ökad
sändning av riksdagsarbetet i TV och radio, eventuellt med
egen sändningsrätt,
3. att riksdagen utreder möjligheterna att snarast påbörja
försökssändningar från riksdagen i lokala kabelnät,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
ökad användning av videoteknik vid myndighetsutövning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av ett video- och TV-
främjande.
Stockholm den 27 januari 1992
Richard Ulfvengren (nyd)
Johan Brohult (nyd)
Harriet Colliander (nyd)
Bengt Dalström (nyd)