Valprövningsnämnden är en domstolsliknande nämnd
som väljs av riksdagen. Dess uppgifter är att pröva
överklaganden som gäller val till riksdag, landsting,
kyrkofullmäktige, kyrkomöte, m.fl. organ. Den har
dessutom vissa andra uppgifter rörande val inom riksdagen
och gransknng av bevis för nya riksdagsledamöter.
Nämnden består av ordförande som skall vara eller ha varit
ordinarie domare samt av sex övriga ledamöter. Vid valen
tillämpas den inom riksdagen gällande ordningen för val till
utskott. Valen förbereds av riksdagens valberedning.
För organ som bereder ärenden åt kammaren är det
naturligtvis viktigt att styrkeförhållandena så nära som
möjligt svarar mot kammarens sammansättning. Så är dock
inte fallet med en domstolsliknande nämnd. Här är det
viktigt att så många som möjligt av riksdagens partier är
representerade.
Efter 1991 års val är styrkeförhållandena i riksdagen
sådana att om sex platser skall fördelas går platserna 1, 3, 4
och 6 till (s) och platserna 2 och 5 till (m). Valberedningen
som lägger fram sina förslag i gemensam lista har dessbättre
efter kontakter mellan partierna gjort vissa avvikelser från
normalmodellen. I den i december valda nämnden har en
av de platser som egentligen skulle disponerats av (s) gått
till (fp). Centern, kds och nyd samt vänsterpariet har ingen
ordinarie plats. Däremot har (c) en suppleantplats som
skulle ha gått till (m) och vänsterpartiet -- sedan gammalt --
en suppleantplats som skulle ha gått till (s).
Genom de avvikelser som alltså gjorts från
normalordningen framgår att den inte fungerar helt ut sett
ur representationssynpunkt. Att öka nämndens
ledamotsantal förefaller inte ändamålsenligt med hänsyn till
dess karaktär. Däremot bör man i riksdagen kunna
eftersträva en ordning där alla partier som erhållit plats med
stöd av 4-procentregeln (eller erhållit plats i val till utskott)
bör beredas plats i nämnden, antingen ordinarie eller
suppleantplats. Det torde vara svårt att formulera lagregler
som styr en sådan ordning varför ett uttalande om
sammansättningsprinciperna bör kunna vägleda
valberedningen i framtiden. Det finns anledning tilltro
partiernas företrädare i gruppstyrelser och valberedning
vilja att säkra en bättre representativitet i fortsättningen än
den hittillsvarande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen uttalar sig för att om möjligt samtliga
riksdagspartier med minst fyra procent av rösterna bör vara
representerade i valprövningsnämnden.
Stockholm den 27 januari 1992
Ingvar Svensson (kds)