Parlamentarisk representation i FN

Idag skickar UD representanter i tre omgångar under
FN:s generalförsamling. De som åker kommer från de olika
partierna, LO, TCO och Industriförbundet. Dessutom får
svenska FN förbundet tillsätta en plats. Är det rätt att
skicka fackliga representanter på skattebetalarnas
bekostnad?

Vårt förslag är att göra på följande vis: En grupp med en
representant från varje parti deltar vid öppnandet av
generalföramlingen och 5 veckor framåt. Sedan kommer de
hem och kan informera nästa grupp som efter två veckor
åker till FN för att vara med de avslutande 5 veckorna.

Hösten 1991 skickades följande: 7 (s), 4 (m), 3 (fp), 3
(c), 1 (kds), 1 (nyd), 1 (v), 2 (LO), 1 (TCO), 1 (Ind. förb.)
och 1 (Sv. FN förb).

Totalt alltså 26 personer spridda på tre
fyraveckorsperioder:

Resan 26 x 10000 kr
260,000
Hotell 26 x 4 x 7 x 1000 kr
728,000
Traktamenten 26 x 4 x 7 x 500 kr
364,000
Övrigt 26 x 5000 kr
130,000

Totalt
1,482,000 kronor

Vårt alternativ: 7 personer (en från varje parti) i två
femveckorsperioder.

Resan 14 x 10000 kr
140,000
Hotell 14 x 5 x 7 x 1000 kr
490,000
Traktamenten 14 x 5 x 7 x 500 kr
245,000
Övrigt 14 x 5000 kr
70,000

Totalt:
945,000 kronor

Besparingen således 1,482,000 -- 945,000 = 537,000
kronor.

Nu tillämpas en proportionell fördelning av platser i
förhållande till mandaten. Motivet till detta har tydligen
varit att få ökad spridning bland ledamöterna. Varför
skickar då vissa partier samma ledamot flera år i rad? (Om
ett parti har 150 ledamöter och varje år skickar 5 ledamöter
som åker två år i rad, kommer det att ta 60 år innan alla har
åkt. Och kanske har det valts in nån ny ledamot under
tiden.) Nej, det enda rätta är att istället få en ökad spridning
inom varje partigrupp. Öka även kraven på
rapportskyldighet från dem som åker, så att de övriga
ledamöterna kan ta del av det som händer i FN.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nya villkor vad beträffar
parlamentarisk representation under FN:s
generalförsamling.

Stockholm den 25 januari 1992

Richard Ulfvengren (nyd)

Lars Moquist (nyd)