Arbetet i riksdagen styrs av såväl formella som
informella regler. Dessa kompletteras i många fall också av
relativt fast praxis. Regelverket har byggts upp under lång
tid. Förändringen sker ganska långsamt och då i huvudsak
efter principen lite mer eller lite mindre av det vanliga.
Vissa grundläggande mål måste regelsystemet uppfylla.
Detta gäller exempelvis att det måste utvecklas inom och
underställas demokratins principer. Det får inte hindra eller
styra tillämpningen av dessa.
Regelsystemet och arbetsformerna tjänar vid en ytlig
bedömning sitt syfte. Viktiga frågor är om det i en vidare
bedömning är effektivt och i vilken utsträckning de mer
eller mindre förekommande låsningarna till ''det vanliga''
hindrar en sund och från friare utgångspunkter önskvärd
utveckling. Något underlag för att bedöma detta föreligger
inte.
Det finns mycket som talar för att ett så komplext
mönster som ''riksdagsverksamheten'', trots de goda
successiva men små förändringar som ständigt sker i syfte
att utveckla och effektivisera den, någon gång då och då bör
ses över i ett helhetsperspektiv. En sådan översyn bör
givetvis göras från en ''fri och obunden utgångspunkt''. Vi
anser att en sådan grundläggande studie bör komma till
stånd nu.
Syftet med en sådan studie bör vara skapa ett underlag
för att, om så anses befogat, över tiden sammanhållet och
medvetet förändra arbetsformerna exempelvis genom olika
delsteg. Det kan emellertid inte uteslutas att en översyn
skulle kunna leda till att vid ett tillfälle genomföra en mera
genomgripande och direkt förändring av riksdagens
arbetssätt m.m.
De huvudmotiv som kan finnas för en sådan total
genomlysning av arbetsformerna m.m. i syfte att hitta bättre
sådana kan sammanfattas och utan värdering av rang här
redovisas på följande sätt.Grundstrukturen inom
utskottsorganisationen och styrsystemet vad gäller
ärendefördelning och inbördes förhållanden mellan
utskotten och övriga organ måste ses över. Utformningen
måste göras med hänsyn till den ärendevolym som är och
kan bli den aktuella och de skäliga krav som kan ställas på
kvalitet och relevans på besluten och arbetet i övrigt. En
knapp och därvid styrande resurs är tiden. En
genomgripande översyn måste ske i syfte att koncentrera
arbetet på det väsentliga och att det skapas tidsutrymme för
insatser på dessa fält.Utskotten arbetar i dag med olika
praxis vad gäller exempelvis formerna för
motionsbehandling, beslutsfattande m.m. Detta leder till
olika typer av störningar i arbetet. Frågor som initiativ,
motionsrätt på skrivelser, motionsvis återkommande
yrkanden i frågor som riksmötet redan tagit ställning till,
fördelningen av propositioner och motioner på utskott är
inte helt entydigt klarlagda vad gäller exempelvis
behandlingssätten.Ledamotens möjligheter till
aktiviteter utanför riksdagshuset måste bättre tillgodoses.
Dagens i samhället dominerande syn på familj och social
gemenskap är i många avseenden svår att förena med
riksdagsarbetet. Åldersprofilen på riksdagsledamöterna
förändras. De senaste årtiondenas utveckling har inneburit
att genomsnittsåldern sjunkit. Därmed finns andra krav på
innehållet i ett ''normalt familjeliv'' att tillgodose, utöver
den ändrade syn på dessa frågor som allmänt skett.De
politiska partiernas och organisationslivets önskemål om att
i det löpande politiska vardagsarbetet bättre kunna utnyttja
riksdagsledamöterna måste kunna mötas.En förändring
sker nu av budgetcykelns utformning m.m. De möjliga
positiva effekterna för utformningen av arbetet i riksdagen
måste givetvis tas fram parallellt.Utvecklingen inom
vissa teknikområden går snabbt. Visserligen är numera
riksdagens ADB-mognad hög, men möjligheterna till de
positivt förändrade arbetsformerna som kan åstadkommas
genom en förutseende planering och användning av ''ny
teknik'' vad gäller kallelser, information etc. har inte tömts
ut.Att den service som erbjuds är effektiv och relevant
sett såväl ur ledamotens som partigruppernas perspektiv
måste ständigt övervägas. Det är en självklarhet att servicen
skall stimulera till ett bra politiskt arbete och avlasta från
rutinarbete.Kunskaperna om den faktiska
arbetssituationen och förhållandena i övrigt i
riksdagsarbetet är mindre väl kända bland allmänheten.
Medias fokusering på konflikter och de inledande
respektive avslutande aktiviteterna i händelsekedjorna
påverkar givetvis allmänhetens syn på riksdagen.
Handläggningen av de riksdagsinterna frågorna är otydlig
och en viss grad av parallellarbete förekommer. De olika
rollerna för konstitutionsutskottet, talmanskonferensen,
förvaltningsstyrelsen m.fl. organ måste renodlas.
Verksamheten skall vara resultatinriktad och det är
verksamheten sedd ur ett ledamotsperspektiv som skall
formas.Sammanfattningsvis så finner vi att en studie
omfattande vad som här skisserats omgående bör komma
till stånd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar uppdra åt talmanskonferensen att
på lämpligt sätt genomföra en översyn av riksdagsarbetet
m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 21 januari 1992
Per Olof Håkansson (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Gunnar Nilsson (s)
Karin Wegestål (s)
Anita Jönsson (s)