I sitt direktörstal vid Svenska Akademiens årshögtid den
20 december
1991 påtalade professor Gunnel Vallquist den
tilltagande förslappningen och försämringen i bruket av det
svenska språket. Som exempel anfördes bl.a. politikernas
och byråkraternas ordval och språkbruk.
I en riksdagsmotion för två år sedan aktualiserade vi
behovet av en tjänst som språkvårdare i riksdagen.
Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen med följande
motivering: ''Det bör enligt utskottet ankomma på
förvaltningsstyrelsen att avgöra om behov föreligger att
genom inrättande av en särskild tjänst eller på annat sätt
förstärka resurserna för språkvård i riksdagen.''
Vården av det svenska språket blir alltmera angelägen.
Konsten att skriva klart, skriva enkelt, skriva kort och
skriva svenska -- som Erik Wellander uttryckte det -- tycks
bli allt svårare. Ingen har t.ex. påstått att riksdagsspråket
utmärks av just detta. Frestelsen att låta språket bli
byråkratiskt och formellt är svår att motstå.
Det är inte heller lätt att hålla språkkänslan levande när
lektyren ofta består av utredningsbetänkanden,
propositioner, motioner och utskottsbetänkanden. Till
detta kommer att många ledamöter inte i sina tidigare yrken
haft anledning att skriva texter som skulle bli offentliga och
offentligt granskade.
Såväl regeringskansliet som Sveriges Riksradio har
anställt särskilda språkvårdare med uppgift att dels granska
texter, dels medverka i utbildning av dem som i sina
arbetsuppifter har att tala offentligt eller skriva texter för
offentligt bruk.
En möjlighet är att en språkvårdare anställs i riksdagen.
Hennes (eller hans) uppgift bör vara att leda kurser för
riksdagens ledamöter och tjänstemän och att stå till
förfogande för enskilda ledamöter som vill ha sina utkast till
motioner eller anföranden granskade från språklig
synpunkt.
I vart fall bör riksdagen uppdra åt förvaltningsstyrelsen
att utarbeta ett program för språkvården i riksdagen.
Därvid bör också möjligheten att inrätta en särskild tjänst
som riksdagens språkvårdare prövas.
Skulle tveksamhet råda i utskottet om behovet av en
förbättrad språkvård i riksdagen -- detta gäller såväl
anföranden i kammaren som motioner och
utskottsutlåtanden -- kan en remiss av motionen till Svenska
Akademien och Svenska språknämnden ge vägledning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger riksdagens
förvaltningsstyrelse till känna vad i motionen anförts om ett
program för språkvård i riksdagen.
Stockholm den 15 januari 1992
Jan-Erik Wikström (fp)
Margitta Edgren (fp)