med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)
Anslå pengar till allsidig information om EG/EU
Ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU)
skulle innebära den mest genomgripande förändringen för
Sverige i modern tid. Praktiskt taget alla samhällsområden
berörs. Konsekvenserna skulle bli mycket mer
vittfamnande än vid det EG-medlemskap, som Sverige
ansökte om 1 juli 1991. Genom Maastrichtfördraget i
december förra året vidgades EG till EU med den politiska
unionen (EPU) och den ekonomiska och monetära (EMU).
Det är detta som väljarna ska ta ställning till i en
folkomröstning. Det är tydligt att de allra flesta upplever att
de inte fått tillräcklig information. Efter Maastricht har
efterfrågan på information växt lavinartat.
Den information om EG och den europeiska
integrationen som hittills spritts har huvudsakligen
producerats av regeringen och näringslivet, och den har
varit starkt EG-positiv -- för att inte säga okritisk. De
ekonomiskt starka EG-förespråkarna har skaffat sig ett
väldigt övertag exempelvis när det gäller
informationsspridning i skolorna, där EG-materialet till 90
procent kommer från SAF. EG-kritikerna arbetar däremot
med ytterst små medel, som insamlas krona för krona.
Organisationen ''Nej till EG'' har nekats statliga anslag.
Det anslag på 50 miljoner kronor under 1992/93 som
regeringen nu föreslår för informationsinsatser om
europeisk integration måste bidra till att skapa bättre
balans, så att det blir ''en allsidig belysning av och
diskussion om Sveriges Europasamarbete'', så som
utrikesutskottet förutsatte i sitt betänkande (1990/91:UU8),
som antogs av riksdagen den 12 december 1990.
Men det förslag som regeringen nu lagt fram för
riksdagen hur medlen -- 100 miljoner kronor för budgetåren
1992/93 och 1993/94 -- ska disponeras, uppfyller inte dessa
förutsättningar. Det innehåller så många villkor att
pengarna blir en tvångströja på mottagarna. En särskild
myndighet inom regeringskansliet ska pröva att
informationsprojekten är ''allsidiga och seriösa'', att de är
avgränsade i tiden och till sin omfattning, och att de utgör
''en identifierbar verksamhet utöver organisationernas
vanliga uppgifter''. Politiska partier ska normalt inte erhålla
bidrag. Resebidrag ska normalt inte ges, inte heller
generella förvaltningsbidrag. Bidragen ska ''inte medverka
till att bygga upp och/eller permanenta institutionella
arrangemang'', skriver regeringen.
Först i budgetpropositionen nästa år ska medel kunna
ställas till förfogande för organisationer som önskar bedriva
kampanj för eller emot ett svenskt EG-medlemskap.
Detta är ett ohemult försök från regeringens sida att
styra opinionsbildningen med penningens hjälp. ''Nej till
EG'' och andra organisationer som uppstår som
tvärpolitiska opinionsrörelser i EG-frågan ska inte få några
statliga anslag för sin information.
Dessutom vill regeringen själv disponera en del av
medlen, trots att den redan förfogar över sådana medel för
sin EG-information. Hur mycket talar den inte om. Detta
kan inte accepteras. Regeringens EG-information ska inte
belasta detta anslag.
Vänsterpartiet har länge krävt att medel ska ges till
allsidig EG-information. Studieförbunden måste ges
ekonomiska resurser för att kunna svara för sina
medlemmars informationsbehov. Detta gäller inte bara de
studieförbund, som är knutna till de politiska partierna,
utan alla som vill delta i den offentliga debatten om Europa,
studieförbund och andra demokratiska organisationer.
Även organisationer som bildats för att bedriva
opinionsarbete i EG-frågorna ska ha rätt till sådana anslag.
Informationsarbetet ska inte styras av en myndighet.
Informationen om EG/EU måste bli allsidig i enlighet
med riksdagens beslut 1990.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel till allsidig EG-
information att fördelas till alla studieförbund och
organisationer, som vill delta i den offentliga debatten om
Europa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringens EG-information
inte skall belasta anslaget E 7 Medel för
informationsinsatser om europeisk integration,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätt för organisationer, som
bildats för att bedriva opinionsarbete i EG-frågorna, att
erhålla informationsbidrag ur anslaget E 7.
Stockholm den 7 maj 1992
Lars Werner (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Annika Åhnberg (v)