Under de senaste åren har hetsen mot homosexuella blivit öppnare. Hösten 1990 mördades en homosexuell man utanför RFSLs lokaler i Göteborg av nynazister. Kort därpå uttalade representanter för ett högerextremt parti att mordet inte var mord utan endast renhållning. Detta vidarebefordrades oavkortat av Aftonbladet. Detta hade varit både otänkbart och brottsligt om hetsen hade rört någon annan grupp t.ex. judar eller svarta.
I augusti förra året utsattes RFSLs lokaler i Stockholm för ett bombattentat, åtföljt av flera hot från nynazistiska grupper. Polisen rapporterar i januari 1992 om att våldsbrott mot homosexuella ökar.
Dessa våldshandlingar och hot inspireras och möjliggörs av den ideologiskt grundade hets och ringaktning som uttrycks av extrema politiska och religiösa grupper. Det tycks vara tillåtet att hetsa mot homosexuella under politisk täckmantel.
Många homosexuella kvinnor och män vittnar om hur de känner sig kränkta, förföljda och förnedrade i synnerhet som samhället inte i tillräcklig utsträckning tar avstånd från denna politiska och religiösa hets. Ett demokratiskt samhälle har en skyldighet att ge ett starkt stöd åt utsatta grupper. I Sverige har vi sedan länge en lagstiftning som förbjuder hets mot folkgrupp. Homosexuella behöver samma skydd.
Riksdagen och regeringen har under senare år infört nya regler som diskriminerar homosexuella, trots att detta var otänkbart när riksdagen antog propositionen om homosexuellas situation i samhället (1987:124). Detta gäller bl a bostadsbidragslagen (1988:786), familjebidragsförordningen (1991: 1492). Man kan anta att detta rör sig om misstag från riksdagens och regeringens sida.
För undvikande av flera sådana ''misstag'' måste ett grundlagsskydd mot lagstiftning som diskriminerar homosexuella införas.
Utredningen om homosexuellas situation i samhället (SOU 1984:63) var angelägen om att dessa problem skulle lösas. Utredningen föreslog (s 72) att ett skydd mot diskriminerande lagstiftning skulle införas i 2 kap 15 § RF och 2 kap 20 § 1 st p 7 RF. Vidare föreslogs ett skydd mot hets mot homosexuella i 16 kap 8 § BrB och 7 kap 4 p 11 TF.
Propositionen tog inte upp dessa förslag. Erfarenheten visar att detta var en felbedömning. Förslagen håller fortfarande och bör införas, med komplettering vad gäller hetsskyddet i den nya yttrandefrihetsgrundlagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd i regeringsformen mot lagstiftning som diskriminerar homosexuella och om skydd mot hets mot homosexuella i brottsbalken, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Stockholm den 22 januari 1992 Margareta Winberg (s) Hans Göran Franck (s)