I 2 kap. 6 § regeringsformen föreskrivs att varje
medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot hemlig
avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat
förtroligt meddelande. Detta skydd kan begränsas enligt
bestämmelserna i 2 kap. 12 § regeringsformen. En
begränsning får bara ske genom lag. Därvid gäller de
allmänna förutsättningar som regeringsformen föreskriver
för begränsningar i de grundläggande fri- och rättigheterna.
En sådan rättighet får sålunda begränsas endast för att
tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt
samhälle. Begränsningarna får inte heller gå utöver vad som
är nödvändigt eller utgöra ett hot mot den fria
åsiktsbildningen.
Begränsningar i skyddet mot hemlig avlyssning eller
upptagning av telefonsamtal finns i rättegångsbalken, 1952
års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i
brottmål och 1991 års lag om särskild kontroll av vissa
utlänningar. Hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning kan enligt denna lagstiftning få äga rum i
vissa noga angivna fall. Som regel fordras tillstånd av
domstol.
Bestämmelserna är underkastade parlamentarisk
kontroll. Varje år lämnar nämligen regeringen riksdagen en
redogörelse för tillämpningen av bestämmelserna om
teleavlyssning och teleövervakning i rättegångsbalken och
1991 års lag. För 1952 års lag är giltigheten begränsad till ett
år. När frågan uppkommer om fortsatt giltighet får
riksdagen möjlighet att bilda sig en uppfattning om
tillämpningen av lagen.
Enligt 4 kap. 8 § brottsbalken kan den dömas för
brytande av post- eller telehemlighet som olovligen bereder
sig tillgång till meddelande vilket såsom postförsändelse
eller såsom telefonsamtal, telegram eller annat
telemeddelande är under befordran genom allmän
befordringsanstalt.
De nu beskrivna reglerna ger uttryck för en strävan att
skapa ett väl utbyggt skydd mot avlyssning av telefonsamtal.
När detta skydd infördes gick telefontrafiken i allt väsentligt
i ledningar. Teknikens utveckling har emellertid inneburit
att många telefonsamtal helt eller delvis nu förmedlas med
radiovågor -- via såväl radiolänkar som satelliter. Till
skillnad från den som ringer ett samtal från eller till en
mobiltelefon kan den som använder en vanlig telefon inte
veta om hans telefonsamtal på detta sätt går ut i etern.
Utformningen av bestämmelsen i 2 kap. 6 §
regeringsformen om skydd mot hemlig avlyssning anses
innebära att detta skydd inte omfattar samtal i
radiosändningar (prop. 1975/76:209 s. 147 och SOU 1975:75
s. 200). Inte heller straffbestämmelsen om brytande av post-
eller telehemlighet i brottsbalken gäller samtal i
radiosändningar.
Enligt 1 kap. 3 § tredje stycket
yttrandefrihetsgrundlagen får det inte utan stöd i
yttrandefrihetsgrundlagen förekomma att myndigheter och
andra allmänna organ på grund av innehållet i
radioprogram förbjuder eller hindrar innehav eller
användning av sådana hjälpmedel som behövs för att kunna
ta emot radioprogram. Rätten att inneha radio- och TV-
apparater har sålunda ett skydd i grundlagen.
Visserligen får den som i en radiomottagare har
avlyssnat telefonsamtal, telegram eller annat
telemeddelande enligt 3 a § radiolagen ej obehörigen föra
detta vidare, och enligt 9 kap. 8 § sekretesslagen gäller
sekretess inom televerket för uppgift som angår särskilt
telefonsamtal eller annat telemeddelande. Dessa
bestämmelser ger emellertid inte telefonsamtal som
förmedlas via radio ett skydd mot avlyssning som motsvarar
det skydd mot avlyssning som gäller för telefonsamtal i
ledningar. Det är sålunda möjligt att utan särskilt tillstånd
avlyssna telefonsamtal som förmedlas via radio.
Den moderna tekniken medger avlyssning av
radiobefordrad telefontrafik i en omfattning och av en art
som man knappast kunde förutse när bestämmelserna om
skydd mot hemlig avlyssning eller upptagning av
telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande infördes.
Enligt uppgifter i massmedia bedriver försvarets
radioanstalt sedan länge en kontinuerlig avlyssning och
upptagning av telefontrafik som helt eller delvis går via
radio. Den avancerade datateknik som kommer till
användning möjliggör enligt uppgifterna avlyssning av
telefonsamtal från vissa förutbestämda telefonnummer och
telefonsamtal där vissa nyckelord används. Datatekniken
sägs vidare göra det möjligt att ur en mycket stor mängd
sådana avlyssnade telefonsamtal göra de sammanställningar
av uppgifter som man vill ha. Den information som
radioanstalten sålunda inhämtar och sammanställer uppges
ligga till grund för återkommande rapporteringar till
utrikesdepartementet, säkerhetspolisen och försvarsstaben.
Det anförda visar att utvecklingen på
telekommunikationsområdet och dataområdet har medfört
att skyddet mot avlyssning eller upptagning av
telefonsamtal har urholkats. Enligt min mening bör det
därför undersökas om det är möjligt att utvidga skyddet mot
hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal till att
även avse telefonsamtal som befordras på annat sätt än
genom tråd. En sådan undersökning bör innefatta
bestämmelserna om skydd för förtrolig kommunikation i
såväl grundlagen som brottsbalken. Vad som nu har anförts
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett utvidgat skydd mot hemlig
avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat
förtroligt meddelande.