Samstämmiga opinionsundersökningar har visat att de
flesta svenskars uppfattning i flykting- och biståndsfrågorna
har långt ifrån proportionerlig representation i riksdagen.
Dessa frågor är dessutom av mycket större dignitet än vad
som framkommer i riksdagen. Det är därför vår plikt som
riksdagsmän att låta våra uppdragsgivare komma till tals i
en rådgivande folkomröstning.
Vi vill dessutom betona att vi inte är invandrarfientliga,
men frågan måste kunna debatteras på ett sakligt och
nyanserat sätt. Vi anser att invandrarna har betytt mycket
både ekonomiskt och kulturellt för Sverige. Det kommer i
framtiden även att vara fullt möjligt för enskilda människor
att flytta från ett land till ett annat på grund av familjeskäl,
arbete, utbildning, etc.
Allmänna synpunkter
FN:s förre flyktingkommissarie, Norges utrikesminister
Thorvald Stoltenberg har ofta beklagat den orimliga
resursfördelning som är följden av Sveriges liberala
asylpolitik. Enligt Stoltenberg är endast en mindre del av
dem som söker asyl i Sverige verkliga flyktingar. De flesta
är människor som söker sig hit av ekonomiska skäl. Och
medan FN:s flyktingkommissarie har ett par hundra kronor
om året till förfogande för att hjälpa var och en av de
miljoner lägerflyktingar som han ansvarar för, så spenderar
det svenska samhället uppemot tusen gånger mer per
person på att hjälpa människor som till största delen inte
alls är några flyktingar, utan vanliga ekonomiska
immigranter, ofta med hög utbildning.
Oklarheter kring regeringens politik
Regeringens linje är märklig -- skattebetalarna ställer
solidariskt stora resurser till regeringens förfogande, som
skall användas för att hjälpa nödställda flyktingar. Men
regeringen använder istället flyktingpengarna till att
bekosta i huvudsak en meningslös välståndsinvandring från
u-länderna. Detta är inte bara ett svek mot
skattebetalarna -- de miljoner flyktingar som saknar
resurser för den dyra resan till Sverige blir i sammanhanget
ställda helt utanför. Talet om människors lika värde låter
inte så bra i denna belysning. I praktiken är det här fråga
om att ta från de fattiga och ge till de rika, ett handlingssätt
som knappast kan motiveras med medmänsklighet.
Kan någon form av omsorg om svenska folket vara
regeringspolitikens drivkraft? I och med att en stor och
växande majoritet av människorna i Sverige i varje
opinionsundersökning säger att den önskar en starkt
minskad flyktinginvandring, så torde denna invandring
näppeligen kunna påstås vara i svenska folkets intresse.
Ministrar i regeringen har vid olika tillfällen öppet
negligerat folkmajoritetens önskningar i flyktingfrågan.
Det faktum att regeringen totalt bortser från folkets mening
när det gäller invandring gör det sannolikt att regeringen
inte heller bryr sig om varken folkets intressen eller
framtidsutsikter till följd av den förda politiken.
Då varken internationell solidaritet eller omsorg om
Sverige är möjliga motiv för den nuvarande typen av
asylpolitik är det helt nödvändigt att regeringen förklarar
sig. Tills dess att en ärlig och trovärdig förklaring till den
förda politiken presenteras från regeringens sida riskerar
det folkliga förtroendet, inte bara för Sveriges regering,
utan för hela vårt parlamentariska system.
Motionskrav
Jag kräver, med stöd av 8:4 regeringsformen, att en
rådgivande folkomröstning i flykting-biståndsfrågan
genomförs hösten 1992, och samma resonemang som ovan
gäller för biståndspolitiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen, med stöd av 8:4 regeringsformen
beslutar om en rådgivande folkomröstning i flyktingfrågan
hösten 1992,
2. att riksdagen, om yrkande
1 avslås, hos regeringen begär att en
opinionsundersökning genomförs med sådant upplägg att
tendensen i svaren icke kan ifrågasättas,
3. att riksdagen med stöd av 8:4 regeringsformen beslutar
om en rådgivande folkomröstning i biståndsfrågan hösten
1992,
4. att riksdagen, om yrkande 3 avslås, hos regeringen
begär att en opinionsundersökning genomförs med sådant
upplägg att tendensen i svaren icke kan ifrågasättas.
Stockholm den 23 januari 1992
Sten Söderberg (nyd)
John Bouvin (nyd)
Peter Kling (nyd)