Vi har i Sverige stora möjligheter till fina
naturupplevelser. Vi har en vacker natur, vi har relativt lätt
att utöva olika typer av fritidsaktiviteter utan alltför höga
kostnader. Även om man inte äger mark har det varit
möjligt att arrendera till överkomliga kostnader, i varje fall
i de glesare delarna av landet. Många känner i dag oro för
att dessa arrendepriser stiger i en alltför hög takt,
exempelvis för jakt, fritidshustomter m.m. Orsakerna till
denna oro är många.
Regeringen har tillsatt en utredning om att
grundlagsskydda äganderätten. Samtidigt har man beslutat
sälja ut de statliga företagen, exempelvis Domänverket.
Dessa två beslut kan tillsammans innebära att den
hävdvunna s.k. allemansrätten urholkas eller i sämsta fall
försvinner helt. Ägarnas makt skall stärkas och statens
skogar skall säljas ut. Det är nödvändigt att även
''allemansrätten'' tas med i utredningen om äganderätten
och i så fall grundlagsskyddas på samma sätt.
Utvecklingen av arrendepriserna på de förut nämnda
fritidsaktiviteterna, jakträtten och fritidshustomter har
också gjort det nödvändigt att få en viss kontroll på denna
utveckling. En speciell arrendenämnd, dit alltför stora
prishöjningar kan överklagas, bör inrättas. Denna nämnd
bör bestå till lika delar av brukarna och ägarna, med en
opartisk ordförande, och behandla enbart denna typ av
arrenden.
Risken är stor att allmänheten, de med normala
inkomster och speciellt de som bor i glesbygden, kommer
att bli utestängda från de i dag självklara aktiviteterna i skog
och mark, om inte någon form av kostnadsbegränsande
åtgärder vidtas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundlagsskydd av
allemansrätten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättandet av en
arrendenämnd.
Stockholm den 23 januari 1992
Bo Finnkvist (s)
Leo Persson (s)
Axel Andersson (s)
Leif Marklund (s)
Anita Modin (s)