Den 12 december 1990 tog riksdagen beslutet att ansöka
om svenskt medlemskap i EG.
Socialdemokraterna verkar nu för att det svenska folket
i en folkomröstning skall få möjlighet att säga ja eller nej
till ett medlemskap. Resultatet av omröstningen skall vara
förpliktande även om folkomröstningen formellt är av
rådgivande karaktär.
Opinionsmätningar visar att många redan har en
uppfattning om hur man kommer att rösta. Men många är
tveksamma -- de svarar ''vet ej'' på frågan.
Genomgående är att man anser att man kan för litet om
EG och vad ett svenskt medlemskap skulle innebära.
Debatten har hittills förts på ett för det stora flertalet
alltför abstrakt sätt, ofta på tidningarnas ledarsidor som en
mycket liten del av svenska folket läser.
Frågetecknen är därför förståeligt nog många. Vad
innebär en gemensam europeisk valuta? Hur blir det med
försvaret? Vad händer med vår sociala välfärd? Var
kommer framtidens beslut att fattas? Blir det förändringar
även i min kommun eller i företaget där jag är anställd? Hur
kommer jag själv som person att påverkas?
Beslutet om medlemskap i EG är vårt lands viktigaste
beslut under efterkrigstiden. Det är därför en
demokratifråga av största vikt att alla skall kunna känna sig
säkra på att man gör rätt när man vid folkomröstningen
lägger sin röst för ett ja eller nej.
Samhället har i denna fråga det avgörande ansvaret för
att ge möjlighet till kunskap och information. Alla måste
ges goda förutsättningar för att kunna skaffa den kunskap
man vill ha.
Betydande ekonomiska resurser måste avsättas för att
möjliggöra breda informations-, studie- och
kampanjinsatser. Riksdagen bör därför anslå medel till bl.a.
folkbildningsorganisationerna, fackliga organisationer och
andra folkrörelser.
Folkbildningen har tidigare visat sig vara en ovärderlig
tillgång i liknande sammanhang, t.ex. inför
folkomröstningen om kärnkraften 1980 då i stort sett varje
samhälle och stadsdel hade sina egna studiecirklar.
Utomstående betraktare förvånades över den oerhört stora
och breda kunskap vi i Sverige hade om kärnkraftsfrågan.
Nu behövs kunskaper om EG och konsekvenserna av ett
medlemskap.
Studieförbunden har en betydande uppgift i arbetet med
att klara målsättningen att nå ut till så många som det över
huvud taget är möjligt att nå.
Genom att studieförbunden engageras garanteras också
att frågan får en allsidig behandling. Studieförbundens
mångfald och deras starka förankring i samhället genom
sina medlemsorganisationer borgar för att det demokratiska
målet -- att på säker kunskapsgrund kunna använda sin
rösträtt -- skall kunna uppfyllas.
För att ge studieförbunden förutsättningar att planera
och genomföra denna omfattande studiesatsning bör
regeringen i kompletteringspropositionen -- utöver medel
till övriga insatser -- till studieförbunden anvisa anslag för
budgetåret 1992/93 samt återkomma nästa budgetår.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om studieförbundens medverkan i
informations- och studiesatsningen inför folkomröstningen
om EG.
Stockholm i januari 1992
Åke Gustavsson (s)
Maja Bäckström (s)
Berit Oscarsson (s)
Anders Nilsson (s)
Leo Persson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Björn Kaaling (s)
Monica Widnemark (s)