När regeringen nu presenterar den nya kyrkolagen
innebär det att kyrkohistoria skrivs eftersom därmed de
sista resterna av 1686 års kyrkolag utmönstras ur
lagstiftningen.
Det är värdefullt och önskvärt att kyrkolagen nu
sammanförs till en ny kyrkolag som ersätter en förut
splittrad och svåröverskådlig lagstiftning.
När kyrkomötet behandlade det då föreliggande
förslaget till ny kyrkolag framkom en betydande samsyn
såväl beträffande behovet av samordnad lag som om
innehållet i lagen.
På några punkter gjorde dock kyrkomötet starka
markeringar genom beslut om bl.a. tystnadsplikt för
diakoner och krav på medlemskap i Svenska Kyrkan för
kyrkomusiker. På dessa två punkter tillgodoses inte
kyrkomötets beslut.
Vad gäller tystnadsplikten har regeringen ansett att en
utvidgning inte behövs med hänsyn till den nyligen
utvidgade sekretessen för Svenska Kyrkans
församlingsvårdande verksamhet. Emellertid avser
sekretesslagen endast uppgifter som någon erfar i det
allmännas verksamhet. Vad kyrkomötet vid upprepade
tillfällen har önskat är emellertid att alla som vigs i Svenska
Kyrkans ordning skall ha tystnadsplikt oavsett om de är
verksamma i det allmännas tjänst eller inte då de tar emot
uppgifterna. Vigningen till biskop, präst, diakon eller
diakonissa i Svenska Kyrkans ordning innebär ett livslångt
uppdrag från kyrkans sida och likaledes åtagande från den
vigdes sida. Det är därför av särskild betydelse såväl för den
vigde som för Svenska Kyrkans trovärdighet som
trossamfund att det särskilda uppdraget för kyrkan
respekteras. Det är alltså i detta avseende ingen skillnad
mellan uppdragen som biskop, präst, diakon eller
diakonissa. Den omständigheten att det i Svenska Kyrkans
kyrkohandbok finns en särskild ordning för den kyrkliga
handlingen bikt förändrar inte detta.
I fråga om kyrkomusikers medlemskap i Svenska
Kyrkan framhålls att det är den enskilda församlingen som
har att bestämma om detta krav skall uppfyllas och att skäl
inte föreligger att författningsreglera frågan.
Kyrkomötets beslut i detta stycke föregicks av en
långvarig och intensiv beredning och debatt och
kyrkomötets beslut är entydigt, nämligen att medlemskap
skall vara krav för kyrkomusikern, inte minst med tanke på
den roll denne spelar i gudstjänstliv och kyrkliga
handlingar.
Beträffande de icke-territoriella församlingarna har
under beredning och remissarbete framkommit synpunkter
från berörda församlingar som icke helt tillgodoses i
regeringens proposition. Det gäller främst frågor rörande
medlemskap och upptagningsområde.
De båda tyska församlingarna (Tyska S:ta Gertrud i
Stockholm och Göteborgs Tyska Församling) önskar ett
utvidgat upptagningsområde, och Hovkonsistoriet,
Riksmarskalken och Hovförsamlingen önskar att möjlighet
öppnas för en frivillig anslutning utan något särskilt
geografiskt upptagningsområde.
Som vi ser det finns det skäl att här biträda
församlingarnas önskemål. Beträffande dem alla handlar
det om att till församlingen knyta den krets människor som
främst har glädje av och känner samhörighet med
församlingen och dess verksamhet.
Beträffande de bägge tyska församlingarna synes därför
en komplettering behöva göras beträffande
medlemskapsreglerna så att upptagningsområde blir
Göteborgs stift respektive Stockholms stift.
Om de tyska församlingarna utvidgar sitt
upptagningsområde till att omfatta personer som är
folkbokförda i någon kommun i Göteborgs respektive
Stockholms stift blir församlingarna så stora att det inte är
lämpligt att ha kyrkostämma som beslutande organ.
Kyrkofullmäktigeval skall då förrättas i församlingarna.
Det bör ankomma på regeringen att utreda formerna för
hur ett sådant val skall kunna genomföras också i de icke-
territoriella församlingar som har ett upptagningsområde
som omfattar mer än en kommun och att återkomma till
riksdagen med förslag.
Beträffande Hovförsamlingen synes propositionen
bortse från att anställda i Kungliga Hovstaterna och
Kungliga Staberna ofta är folkbokförda i andra kommuner
än i Stockholm, f.n. företrädesvis i Ekerö och Solna. Den
föreslagna begränsningen får därmed icke önskvärda
uteslutningseffekter. Som Riksmarskalken m.fl. framhöll i
sitt remissvar bör begränsningen till Stockholm ersättas av
en bestämmelse utan geografisk begränsning.
I lagförslaget angående Hovförsamlingen stadgas att f.d.
befattningshavare, som vid anställningens upphörande har
erhållit pension, skall tillhöra Hovförsamlingen. Av de
anställda finns dock åtskilliga som av åldersskäl lämnar sin
anställning utan att erhålla pension från hovet.
Anledningen härtill är t.ex. att de åtnjuter pension från
annan arbetsgivare eller att de av annan anledning uppburit
icke pensionsgrundande arvoden. Detsamma gäller givetvis
innehavare av oavlönade honorärbefattningar.
Pensionsanknytningen synes därför mindre lämplig.
Kriteriet borde i stället vara att vederbörandes anställning
upphört av åldersskäl.
Dessa frågor om medlemskap och upptagningsområde
berörs också i övergångsbestämmelserna. Beträffande
punkt 3 ser vi det som naturligt att den utformas så att den
som är medlem i respektive församling vid utgången av 1992
kvarstår som medlem om han inte begärt sitt utträde.
Kyrkolagens 36 kap. 1
§ bör ha följande lydelse:
Den som i Svenska Kyrkans ordning har vigts till präst,
biskop, diakon eller diakonissa har tystnadsplikt i fråga om
uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller
själavårdande samtal.
Därtill bör konsekvensändringar göras i Kyrkolagen 36
kap. 5
§, fjärde stycket och i Sekretesslagen 1 kap. 10 §.
Kyrkolagens 37 kap. bör få en ny paragraf, 11 a §, av
följande lydelse:
Behörig att inneha en tjänst eller ett långtidsvikariat på
en tjänst som organist eller kantor är bara den som är
medlem i Svenska Kyrkan.
Lag om medlemskap i icke-territoriell församling
förändras så att 4
§ i Göteborgs kommun ändras till:
Göteborgs stift 6
§ Stockholms kommun ändras till:
Stockholms stift 11
§ ändras till följande lydelse:
Medlem i Hovförsamlingen är också följande personer,
nämligen:
1 -- -- -- Staberna.
2 Den som har tjänstgjort vid Kungliga Hovstaterna och
Kungliga Staberna och som av åldersskäl lämnat
befattningen eller anställningen.
3 -- -- -- 4 -- -- -- enligt 1 eller 2.
Övergångsbestämmelserna i punkt 3 ändras till:
Den som vid utgången av 1992 är medlem i en icke-
territoriell församling får kvarstå som medlem i
församlingen så länge han är kyrkobokförd inom den eller
de kommuner inom vilket församlingen enligt då gällande
föreskrifter har sitt upptagningsområde och han inte anmält
sitt utträde.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ändringar i kyrkolagen i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 9 mars 1992
Göran Åstrand (m)
Bertil Danielsson (m)