1991 års kyrkomöte beslutade vid behandling av reg. skr.
1990:1 beträffande begravningsväsendet i enlighet med
första kyrkolagsutskottets betänkande 1991:9.
Utskottet har vidare diskuterat huruvida nu gällande
begravningslag (1990:1144) bör ingå i den nya kyrkolagen.
Av begravningslagen framgår att begravningsverksamheten
är en angelägenhet för de territoriella pastoraten inom
svenska kyrkan. Härigenom har klargjorts att denna
verksamhet är en lagreglerad uppgift för svenska kyrkan.
Enligt utskottets uppfattning är detta ett mycket starkt
motiv till att begravningslagen bör ingå som en del i den nya
kyrkolagen. På grund härav förordar utskottet att denna lag
på lämpligt sätt infogas i lagförslaget.
Regeringen har inte närmare kommenterat detta
tillkännagivande från kyrkomötet.
Motivet för en samlad kyrkolagsstiftning anges i
propositionen vara att alla lagregler av central betydelse för
svenska kyrkan bör samlas i en ny kyrkolag.
Enligt min mening utgör begravningslagen en sådan lag
som har central betydelse för svenska kyrkan.
Det nyligen avlämnade utredningsbetänkandet
''Ekonomi och Rätt i kyrkan'' (SOU 1992:9) motsäger inte
detta. I utredningen anges bl.a följande:
Pastoratens förvaltningsansvar skulle inte endast omfatta
den faktiska förvaltningen, dvs alla de praktiska och
administrativa åtgärder, som har ett direkt samband med
verksamheten på en begravningsplats, utan även den
rättsliga förvaltningen, vilket innefattar tillämpning av
den nuvarande begravningslagsstiftningen. Man skulle i och
för sig kunna rikta invändningar mot att efter en längre
gående relationsändring mellan staten och kyrkan tillägga
pastoraten den myndighetsutövning det här skulle kunna bli
fråga om. Till följd av stadgandet i 11 kap. 6§
regeringsformen föreligger emellertid inga konstitutionella
hinder mot att tilldela en ''fri'' kyrka sådana
förvaltningsuppgifter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att begravningslagen SFS
1990:1144 skall inarbetas som en ny avdelning i kyrkolagen.