I samband med att lagar förändras kan tid efter annan
kritik uppstå p.g.a. att vi som enskilda riksdagsledamöter
missat en eller annan ''poäng'' i samband med
riksdagsbehandlingen av lagförslaget.
Möjligen kan vapenlagen vara ett av dessa lagförslag
som vissa väljare anser vara rättskränkande och
förmyndaraktiga. Kritiken rör sig framför allt om två skilda
områden. Det ena gäller förvaring av ammunition
och det andra är återkallande av vapenlicens.
Anledningen till att vapenlagen förändrades var och är
att vapen allt oftare används i samband med rån och överfall
m.m. Självfallet är det ingen som ifrågasätter det
berättigade i det resonemanget. Men tyvärr torde
bankrånare och andra kriminella skaffa sig ammunition på
annat sätt än vad vanliga hederliga jägare av tradition gör.
De restriktioner som beslutades av riksdagen i samband
med att jaktlagen togs av riksdagen har, som jag tidigare
nämnt, mött starka protester. Olägenheterna och
byråkratin i samband med att de nya bestämmelserna
infördes återfinns främst bland jägarna och deras nära och
kära (läs anhöriga). Kritiken riktar sig främst mot de
bestämmelser och de säkerhetsregler som gäller vid inköp
av ammunition och som infördes i samband med
skärpningen av lagförslaget. Förvaringen av ammunitionen
kringgärdas av en rad komplicerade bestämmelser som
många jägare upplever som onödigt tillkrånglade. Inköp av
ammunition kan enligt rådande bestämmelser inte ens ske
av far eller son eller tvärtom. I de fall där vapenhandlaren
bor långt bort (och så är tyvärr ofta situationen i våra
glesbygder) kan det bli många onödiga resor i samband med
ammunitionsinköp. Rimligen borde någon form av
uppmjukning ske av rådande bestämmelser i samband med
ammunitionsinköp när det gäller jägarna och deras nära
anhöriga.
I vapenlagens 29:e paragraf finns en passus om att
polismyndighet kan dra in vapenlicens om förutsättningarna
för innehav av vapen inte längre finns. Denna paragraf har
utsatts för återkommande kritik och många menar att
paragrafen är alltför godtyckligt utformad.
Vissa menar att polismyndigheterna och enskilda
handläggare getts alltför vittgående befogenheter i samband
med återkallandet av tidigare utfärdad vapenlicens.
Argumenten i samband med indragning av vapenlicenserna
varierar naturligtvis. Bakomliggande orsaker kan i vissa
lägen vara svåra att precisera. För att komma bort ifrån
denna förmyndarmentalitet borde lagen mera detaljerat
ange orsak till indragning av vapenlicensen. Detta skulle
med all säkerhet underlätta handläggningen och förfarandet
för den enskilde polismannen och polismyndigheten om
lagen ändrades i den del som berör återkallande av
vapenlicens. Självfallet finns det inga förmildrande
omständigheter när direkt olaga och/eller annan kriminell
handling utförts och vederbörande brutit mot lagen.
En översyn av ammunitionsreglerna och en samtidig
översyn av bestämmelserna när det gäller indragning av
vapenlicenser bör följaktligen ske.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av bestämmelserna
vad gäller förvaring och inköp av ammunition,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn och förändring av
vapenlagen i den del som berör återkallande av vapenlicens.