Riksdagen behandlade hösten 1990 den dåvarande
regeringens proposition 1990/91:17 om tillfällig försäljning.
Det beslut som riksdagen fattade innebar i princip att den
tidigare regleringen med tillståndsprövning av tillfällig
handel avskaffades men att kommunerna med hänsyn till
den lokala varuförsörjningen kunde få möjlighet att
tillståndspröva inom varuområdena livsmedel, kläder och
skor. I anslutning härtill uttalade näringsutskottet att frågan
om den olovliga gatuhandeln borde tas upp i anslutning till
utarbetandet av en ny ordningslag. En ny lagstiftning byggd
på ordningslagsutredningen har varit under beredning i
regeringskansliet under ett par års tid.
Den olovliga gatuhandeln har ökat starkt i omfattning
under senare år. Vid den tidpunkt då
ordningslagsutredningen arbetade i början av 80-talet var
denna typ av illegal verksamhet relativt begränsad. Numera
bedrivs den i stor omfattning och i organiserad form.
Sveriges Köpmannaförbund gjorde i augusti 1990 en
undersökning av den olovliga gatuhandeln på
Drottninggatan i Stockholm. Härvid kunde konstateras att
bara på en kort sträcka av Drottninggatan arbetade över
100 försäljare. Vissa av försäljarna uppnådde
dagsomsättningar på 20.000-30.000 kronor. Viss annan
kriminalitet var kopplad till verksamheten, t.ex. häleri,
men naturligtvis också skattebedrägeri. Där såldes allt från
rengöringsmedel till radioapparater och kläder. Utgående
från den undersökningen kan man för Drottninggatan
beräkna en illegal årsomsättning på ca 35 miljoner kronor.
Detta drabbar naturligtvis de laglydiga butiksägarna genom
inkomstbortfall, konsumenterna genom otrygghet och
samhället genom undanhållna skatter och ökad
kriminalitet. Den olovliga gatuhandeln är numera inte bara
ett stockholmsfenomen utan återfinns i flera städer runt om
i landet. I Malmö har denna typ av handel väckt stor
uppmärksamhet eftersom den bedrivs av tillresande
utländska medborgare.
När en ny ordningslag nu utarbetas måste detta växande
problem för den seriösa handeln beaktas. Lagen måste
medge för berörda instanser att effektivt kunna hantera
denna typ av verksamhet. Ett grundläggande krav bör vara
att all gatuhandel bör omfattas av tillståndsgivning enligt
ordningslagens regler. När utredningen lade sina förslag år
1985 -- då denna handel var relativt begränsad -- undantogs
tillfällig handel från tillståndskravet. Vidare bör den som
bedriver gatuhandel utan tillstånd kunna dömas till böter.
Dessutom bör den som bedriver handel på allmän plats utan
tillstånd och i strid med gällande bestämmelser kunna få
material eller utrustning förverkad genom lagens
bestämmelser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler mot olovlig handel på
allmän plats i ny ordningslag.