Det är viktigt att samhällets reaktion är tydlig när någon begår brott. Sker inte detta äventyras trovärdigheten för vårt rättsväsende. Inte minst viktigt är det att unga människor får klart för sig att på brott följer straff. Sker inte detta fortsätter den unge sin väg på brottets bana och kan så småningom hamna i allvarligare kriminalitet.
Tillgreppsbrotten dominerar och svarar för nära 70 procent av samtliga polisanmälda brottsbalksbrott. Vanligast är stölder ur fordon och butiksstölder. Antalet polisanmälda tillgrepp har ökat kraftigt under de senaste åren. Minst en procent av handelns omsättning på cirka 300 miljarder kronor kan hänföras till snatterier, vilket betyder att mer än tre miljarder kronor försvinner från handeln på detta sätt.
Påföljden för snatteri är enligt 8 kap 2 § brottsbalken böter eller fängelse i högst sex månader. Värdet av det som tillgripits avgör om brottet ska bedömas som snatteri eller stöld. Gränsen går för närvarande enligt praxis vid 800 kronor. De flesta som döms för snatteri får böter. Det förekommer ofta att snattare undgår straff. Om det tillgripna föremålet är värt mindre än 50 kronor är eftergift mycket vanligt.
Vi anser att den gräns som finns mellan stöld och snatteri bör avskaffas. Vidare anser vi att det inte heller bör finnas någon 50-kronorsgräns som ger eftergift. Istället bör böter erläggas direkt på platsen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot snatteri.
Stockholm den 23 januari 1992 Stina Gustavsson (c) Marianne Jönsson (c)