När ett brott begås sätter det omfattande svenska rättsmaskineriet igång med bevissäkring, polisinsatser, förundersökning, anhållande, häktningsförhandlingar och slutligen rättegång, dom och straff. Nästan alla dessa åtgärder är uppbyggda kring gärningsmannen och hans öde.
Men ett brott lämnar ofta också ett offer efter sig; en människa som misshandlats, skändats eller på annat sätt kränkts. För dessa människor finns det inte ett tillräckligt bra system som stöttar eller ställer till rätta. Medicinsk och psykologisk specialistkompetens finns men anlitas alltför sällan av samhället och möjligheterna till ekonomisk ersättning är otillräckliga.
Precis som fastslås i budgetpropositionen är det nu dags att värna brottsoffren. Brottsskadenämndens ställning stärks och möjligheterna att ge ekonomisk ersättning förbättras.
Brottsskadeersättning kan ges under förutsättning att den skadelidande inte kan få skadan ersatt på annat sätt, d.v.s. genom skadestånd eller försäkring. Det är främst personskador som ersätts, dock står fortfarande många offer utan vare sig hjälp eller ekonomisk ersättning.
Tillräckliga resurser saknas helt enkelt. Därför är det bra att regeringen nu föreslår ytterligare insatser.
Ett rimligt synsätt är att låta gärningsmannen ges möjlighet att gottgöra det inträffade -- en Central Brottsofferfond bör därför inrättas.
Alla personer som dömts enligt brottsbalken eller specialrättslagstiftningen, typ narkotikabrott, skall oavsett påföljd som fängelse, skyddstillsyn, villkorlig dom eller böter åläggas att betala ett engångsbelopp om 500 kr till en Central Brottsofferfond. Fonden kan administreras av Brottsskadenämnden.
Ett liknande system finns i Belgien och diskuteras att införas i Holland.
År 1990 uppgick antalet brott mot brottsbalken som kommit till polisens kännedom till närmare 1,1 miljoner, 6.700 personer dömdes till skyddstillsyn, 12.300 till villkorlig dom, närmare 16.000 personer till fängelse.
För dem som dömts till fängelse kan nämnas att man under fängelsetiden disponerar 1.500 till 2.000 kr/mån, en s.k. arbetspremie, att användas efter eget gottfinnande.
Engångssumman 500 kr är givetvis ändå ett ganska litet belopp, som inte kommer att räcka. Men principen är viktig. Pengarna tas från rätt personer och kan användas för dem som drabbats, brottsoffren. Fonden kan användas för ytterligare medel till t.ex. kvinnojourer, brottsofferjourer och mansjourer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en central brottsofferfond.
Stockholm den 21 januari 1992 Olle Schmidt (fp) Margitta Edgren (fp)