Barn och vårdnadshavare har rätt att få offentligt biträde förordnat för sig i bl.a. mål och ärenden enligt Lagen om vård av unga i vissa fall (LVU). I socialstyrelsens allmänna råd om LVU citeras bl.a. departementschefens uppfattning rörande vilka yrkeskategorier som lämpligen kan förordnas som offentliga biträden.
I praktiken förordnas så gott som undantagslöst advokater och biträdande jurister. Detta är helt i sin ordning -- under förutsättning att det förordnade offentliga biträdet inser vilken hans uppgift i de här speciella målen är. Det förekommer, att vårdnadshavare begär att som offentliga biträden få förordnade t.ex. advokater, vars huvudsakliga verksamhet rör brottmål och som inte har klart för sig vad en förvaltningsprocess är. Det händer också att advokaten till varje pris vill ''fria'' sin klient från samhällets inblandning även om klienten är ett misshandlat eller sexuellt utnyttjat barn.
Man har också sett exempel på, att barnets offentliga biträde tar ''parti'' för föräldrarna och mer fungerar som deras biträde än som barnets.
Då offentliga biträden skall förordnas för barn, bör den person som väljs åtminstone ha grundläggande insikter i barns behov, äga viss kännedom om barns reaktioner och ha förmåga och vilja att få barns förtroende.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kunskapskrav för offentliga biträden i mål och ärenden enligt LVU.
Stockholm den 27 januari 1992 Lena Öhrsvik (s)