Den allmänna rättshjälpen har mer eller mindre
avskaffats vid angelägenhet rörande bodelning. Villkor har
uppställts, som i de flesta fall har avskaffat stödet till den
svagare parten i detta avseende.
Det höga skattetrycket och missgynnandet av ägandet i
vårt land har gjort det jämförelsevis svårt att bygga upp en
ekonomisk trygghet, en buffert för kriser. Ändå är det som
skall delas väsentligt för den som skall starta på nytt efter
ett havererat äktenskap. Det är dyrt att sätta bo.
Effekten är att många kvinnor fråntagits den
ekonomiska möjligheten att kämpa för sin rätt. Mannen
drabbas mer sällan av lagstiftningen, eftersom han i flertalet
fall får sitt ägande skyddat mot rättsprövning genom
nuvarande lagstiftning.
Argumentationen att staten inte skall låna ut medel eller
bidra till att förhållandena mellan makar regleras på ett
någorlunda rättvist sätt synes synnerligen haltande. Skall
det faktum att människor är makar förhindra att staten
medverkar till en lagenlig reglering av medborgarnas
ekonomiska förhållanden? Det är en klar diskriminering av
familjen och äktenskapet. Staten bidrar till att reglera de
ekonomiska förhållandena mellan andra individer. Oavsett
vilken sorts egendom det gäller, och oavsett
kontrahenternas hudfärg, ras, kön eller civilstånd bör staten
ha samma ansvar gentemot alla människor utan
diskriminering.
Det handlar här ofta om kvinnor som inte har några
andra möjligheter att finansiera ett rättsligt ombud än
genom allmän rättshjälp. Vid de beslut om ändringar av
rättshjälpslagen som vidtagits har den fattigare makens
speciella ekonomiska problem vid bodelning negligerats,
trots att äktenskapsrättsjurister i pressen belyst
svårigheterna. Om staten inte ens är beredd att låna ut
medel för senare återbetalning, för att nå rättvisa i dessa
fall, förefaller det som om staten inte bedömer det så
angeläget att de drabbade grupperna får rättvisa
förhållanden.
Kriterierna för allmän rättshjälp bör sättas så att den
som vill få sin sak rättsligt prövad skall ha möjlighet att få
det. Inte minst viktigt är det när det handlar om större delen
av den aktiva tiden i livet, tid som svårligen kan tas igen. I
många fall har dessa kvinnor använt sin kraft till arbete i
hem och familj. Det leder till ny arbetskraft, ett arbete som
samhället därmed tillgodogör sig.
Översynen av rättshjälpslagen (RHL), bör leda till att
möjligheten åter öppnas att vid bodelning i samband med
skilsmässa få ett temporärt ekonomiskt stöd i form av
rättshjälp.
I framtiden borde tillfälligt ekonomiskt stöd från
stat/kommun (som exempelvis rättshjälp, socialbidrag,
bosättningsbidrag med mera) oftare ges i form av lån.
Makar med bodelningsproblem bör inte ha sämre möjlighet
att få rättshjälp än andra med juridiska problem. En
förbättring som inte leder till samma rättigheter för makar,
det vill säga fortsatt diskriminering, om än i lindrigare form,
skulle vara otillräckligt. Makar bör helt inbegripas i RHL,
varför 8 § 1 st, pkt 7, RHL, som stadgar särskilda skäl med
hänsyn till boets beskaffenhet och makarnas personliga
förhållanden, bör upphävas. Denna inskränkning
omöjliggör rättshjälp vid bodelning utom i undantagsfall.
Personer som saknar hemförsäkring eller rättsskydd
drabbas särskilt. Paragraf 8, punkt 7 RHL bör snarast
avskaffas.
Enligt betänkande våren 1991 (1990/91:JuU27) hävdar
justitiedepartementet att antalet rättshjälpsansökningar
avseende bodelning efter äktenskapsskillnad skulle ha ökat
efter mars 1990. Denna ökning tycks vara synnerligen
begränsad, för begränsad, att döma av de advokater som
handlägger ärendena. Ett stort antal familjerättsadvokater
har i olika sammanhang framfört stark kritik mot rådande
förhållanden.
För att ta ett exempel anför Föreningen Jurister vid
Sveriges allmänna advokatbyråer i brev daterat 910830:
Enligt 20
§ rättshjälpslagen får i ärende om bodelning, som inte
avser klander, biträde inte förordnas. Enligt 8
§ p 7 får allmän rättshjälp inte beviljas i angelägenhet
rörande bodelning, om det inte med hänsyn till boets
beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga
förhållanden finns särskilda skäl för rättshjälp. Om ändå
rättshjälp beviljats så betalar staten jml 9
§ kostnad för bodelningsförrättare som har förordnats av
domstol att verkställa bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad eller att verkställa bodelning mellan
sambor som förrättas av annan anledning än att ena sambon
har avlidit.
Tingsrätten skall tillfråga den blivande
bodelningsförrättaren om han är villig att åta sig uppdraget
och denne har då rätt att kräva förskott på sitt arvode som
förutsättning för att anta uppdraget. Om han då förordnas
har han inte skyldighet att utföra något arbete innan
betalning sker. Det är snarare undantag än regel att
rättshjälp beviljas. Part som begärt bodelning och saknar
medel att betala är i denna situation rättslös.
När kan då denna situation uppstå? Varken när det finns
tillräckliga tillgångar i ett bo dvs när det sammanlagda
värdet av makarnas andelar efter det att skulderna betalats
ger ett överskott av viss betydenhet eller när boet inte kan
antas visa en positiv behållning av den storleken, men där
skuldteckning ska ske med stora belopp, kommer rättshjälp
att beviljas. Rättshjälpslagen behandlar makarnas
tillgångar och skulder som en sammanhållen enhet. I
praktiken är situationen en annan. Före bodelningen äger
make endast förfoga över sina tillgångar. Den make som
inte har tillgångar -- kanske inte ens en inkomst, som är
fallet med hemmafruar -- har inga medel att betala
bodelningsförrättaren med. Den make som har tillgångar
kan vägra att medverka frivilligt till bodelningen alternativt
medverka men anlita ett eget ombud. I sistnämnda situation
uppkommer också ett ojämlikt förhållande.
Om man tog bort begränsningen i 8
§ och kompletterade rättshjälpslagen med en
återbetalningsskyldighet för rättshjälpstagaren skulle
statens kostnader för rättshjälpen reduceras till ett tillfälligt
lån till rättshjälpstagaren.
Enbart en tvist om bostaden har inte ansetts utgöra
tillräckliga skäl för att bevilja rättshjälp. Att misshandlade
kvinnor ofta befinner sig i en rättslös situation har belysts i
pressen. Det är vanligt att de har den dubbla belastningen
av att också sakna egna tillgångar. Även om boet är litet t
ex bara vanligt bohag är det viktigt att kvinnan får behålla
sin rättmätiga del och givetvis bostaden -- tryggheten. Om
hon inte får rättshjälp skulle lagstiftaren därmed medverka
till att ställa sig på misshandlarens sida. En icke acceptabel
konsekvens. Situationen är naturligtvis densamma även om
det finns avsevärda tillgångar, men de är samlade endast hos
den ene maken.
I SOU 1984:66, Den allmänna rättshjälpen, har på sidan
91 understrukits att det finns ett behov av rättshjälp i bon
av enklare beskaffenhet just i en situation som beskrivits
ovan. Vid en hearing på Justitiedepartementet våren 1990
framkom det emellertid klart att rättshjälp beviljats så
restriktivt att även dessa fall mestadels blivit utan. Antalet
fall var ytterst få. Den kran som skulle vridas åt hade nästan
helt slutat droppa.
Den bodelningsförrättare som glömmer begära förskott
är skyldig att dels utföra sitt arbete utan ersättning till dess
ärendet är avslutat, dels i vissa fall t ex vid värdering betala
värderingsmannen ur egen ficka. Även denna situation är
fullkomligt orimlig eftersom den innebär krav på prestation
utan betalning eller en framtida osäker betalning.
Vid möte med ordföranden för Föreningen Jurister vid
Sveriges allmänna advokatbyråer i september 1991
underströks rådande missförhållanden ytterligare, bl a
anfördes att rättshjälpen endast skulle fungera som ett
förskott i de fall boet kan betala och att
återbetalningsskyldigheten till statsverket kan ske via
bodelningsförrättaren. Denna typ av rättshjälpslån skulle
bli aktuell endast i fall där boet har tillgångar att bestrida
rättshjälpskostnaderna. Den materiella rättvisan skulle öka
påtagligt i jämförelse med de försumbara merkostnaderna,
enligt ordföranden som verkar vid allmänna advokatbyrån i
Göteborg, och som också ansåg att det fanns anledning att
snarast rätta till missförhållandena på detta område.
Det synes vara en allmän humanitär självklarhet i de
flesta europeiska länders lagstiftning att ge denna
möjlighet. Rättshjälp vid bodelning finns till exempel i
Belgien, Frankrike, Schweiz, Nederländerna, Tyskland och
England. I USA finns denna service genom samarbete
mellan de juridiska fakulteterna och advokatbyråerna. Det
finns inget skäl att Sverige, som berömmer sig så av en
jämställd lagstiftning, skall fortsätta att vara underutvecklat
i detta avseende.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i rättshjälpslagen att inskränkningen vad avser
bodelning mellan makar avskaffas.
Stockholm den 22 januari 1992
Charlotte Cederschiöld (m)
Margit Gennser (m)
Inger Koch (m)