Den som i dag anser sig ha fått en felaktig parkeringsbot måste, om rättelse inte kan ske genom direkt kontakt med parkeringsbolaget, vända sig till domstol för att få sin sak prövad. Detta innebär ibland att ingen prövning sker, eftersom en rättegång kan vara både kostsam och tidskrävande. Samtidigt framstår det som orimligt att domstolarna skall behöva belastas med så förhållandevis små frågor som tvister om parkeringsböter.
Ett sätt att förenkla behandlingen kan vara att inrätta särskilda parkeringsnämnder efter mönster från de tidigare taxeringsnämnderna. Dessa skulle t.ex. kunna administreras av tingsrätterna och finansieras genom att förlorande part i en tvist får betala en viss summa till nämnden. För att något begränsa antalet överklaganden kan man tänka sig att den som överklagar beslut i nämnden riskerar att få betala motpartens rättegångskostnader.
Det borde, med en förändring av här antytt slag, vara möjligt att åstadkomma en snabbare lösning av tvister mellan enskilda och parkeringsbolag. Den exakta utformningen av ett system med parkeringsnämnder bör kunna prövas inom ramen för en utredning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om förenkling av den rättsliga behandlingen av parkeringsförseelser.
Stockholm den 24 januari 1992 Håkan Holmberg (fp)