Utbudet av varor och tjänster har under de senaste
årtiondena ökat mycket kraftigt. Utvecklingen på
marknaden har gjort att konsumenterna i allt större
utsträckning har behov av vägledning och information. I
många situationer behöver därför även konsumenten
samhällets stöd för att hävda sin rätt och för att skyddas mot
olämpliga produkter. Och detta trots att det tillkommit en
rad lagar för att stärka konsumentens ställning, t.ex. ny
konsumentköplag, konsumenttjänstlag,
produktsäkerhetslag osv.
Men en mycket viktig del av det konsumentpolitiska
arbetet är alltjämt att underlätta för konsumenten att få sin
rätt prövad när det uppstår tvist med näringsidkare om en
vara eller tjänst.
Konsumentverket finns som central
förvaltningsmyndighet för att stödja konsumenten och
förbättra dess ställning på marknaden. Vi anser att det i
varje kommun bör finnas en lokalt förankrad
konsumentrådgivning. Av Konsumentverkets kartläggning
framgår att 27 kommuner kommer att sakna
konsumentvägledning däribland så stora kommuner som
Jönköping och Karlstad. Dessutom kommer stora
nedskärningar att drabba bl.a. Helsingborg, Lund och
Kristianstad. Detta leder till försämrade villkor för
konsumenten särskilt vid reklamationshantering där
konsumentrådgivaren oftast medverkar vid tvistelösning.
Självfallet är det av stor vikt för den enskilde
konsumenten att det finns regler och ändamålsenliga
metoder för att lösa uppkomna tvister. Det är både från
enskild och allmän synpunkt av stor betydelse att så långt
som möjligt undvika att tvister uppkommer. Med andra
ord -- det gäller att undvika reklamationshantering som blir
både kostsam och tidskrävande för både den enskilde och
samhället.
Erfarenheten visar att betydligt mer än hälften av alla
reklamationer inte behöver föras vidare utan kan klaras av
på lokal nivå genom kontakter via konsumentrådgivaren
som genom information och rådgivning kan bistå
konsumenten.
Den centrala instansen för lösning av konsumenttvister
är Allmänna Reklamationsnämnden (ARN), och finns i
Stockholm. Syftet med inrättandet av ARN var att erbjuda
konsumenterna en instans som de kunde vända sig till för
att få reklamationstvister prövade där den lokala
konsumentvägledningen misslyckats. Nämndens
verksamhet har blivit alltmer omfattande och dess
verksamhetsområde har även utvidgats med bl.a.
bankärenden. Trots ett flertal åtgärder i syfte att minska
antalet reklamationsärenden fortsätter
ärendetillströmningen att öka. Förmodligen hänger detta
samman med konsumenternas ökade medvetenhet.
I det nu uppkomna läget med en kraftig neddragning av
konsumentrådgivning befaras att ärendetillströmningen till
den centrala myndigheten ARN kommer att öka
ytterligare.
Effekten blir att den lokala hanteringen av tvistelösning
upphör i många kommuner. Det kan väl knappast vara ett
samhällsintresse att all reklamationshantering och lösning
av tvister skall ske centralt i huvudstaden, där ej heller
konsumenten personligen kan lägga fram sina krav.
Andra lösningar måste därför initieras. Även
fortsättningsvis bör så långt som möjligt tvister och
reklamationer kunna lösas på den lokala orten, där
konsumenten finns och där problemet uppstår.
Olika former för tvistelösning
För den enskildes rättsskydd är det viktigt att det finns
olika möjligheter att få tvister prövade enligt gängse
rättssystem. Många skäl talar nu för att pröva alternativa
lösningar. En sådan är att låta domstolarna avgöra tvister
genom ett förenklat förfarande. Sådana handläggningar
sker rutinmässigt i ett antal länder som t.ex. Australien,
Nya Zeeland och Singapore genom de s.k. Small Claims
Tribunal. I Sverige finns sedan l974 särskilda
tvistemålsregler om småmål som medger ett förenklat
förfarande. Enligt tillgänglig statistik redovisas följande
antal inkomna tvistemål:
I tingsrätten handläggs ärendet av en ensamdomare.
Sökanden för själv sin talan och målet bereds så att för ett
avgörande behövs enbart ett sammanträde. Den lokala
tvistelösningen befrämjar -- i motsats till en onödig,
tidsödande och dyrbar omväg via ARN -- en både för
konsumenten och näringsidkaren snabbare
handläggningsprocedur. Avsikten bör också vara en långt
gående förenkling av tvistelösning. Målsättningen skall
fortfarande vara att så långt som möjligt uppnå en frivillig
överenskommelse mellan konsument och näringsidkare
utan domstolsprövning. Mål av större dignitet och med
principiella konsekvenser bör även fortsättningsvis
handläggas av ARN.
Sammanfattningsvis konstaterar vi att målsättningen
även fortsättningsvis bör inriktas på att underlätta för
konsumenten att ta tillvara sin rätt, när det uppstår tvist
med näringsidkare. Om inte frivilliga överenskommelser
nås bör parterna kunna anlita domstol som finns inom
konsumentens närområde, med ett enkelt och smidigt
domstolsförfarande. Vi anser att man bör utvidga
konsumentens möjligheter att pröva regler om ett förenklat
förfarande i tvistemål.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökad möjlighet till förenklad
domstolsprövning av konsumenttvister.
Stockholm den 23 januari 1992
Ulla Orring (fp)
Bengt Harding Olson (fp)