Oroande tendenser inom det rättsliga området är
vittnens obenägenhet att framträda och vittna i
brottmålsärenden. Detta leder dels till att man inte kommer
brottslingar på spåren, dels till att man har svårt att binda
personer för brott p g a att vittnen till den brottsliga
gärningen inte vill framträda.
Rädsla för att vittna
Dagligen finner man i dagspressen artiklar som tyder på
att vittnens rädsla är ett allvarligt problem. Rikspolischefen
har påpekat de bekymmer det medför för rättsväsendet att
allmänheten inte känner rättssäkerhet när man lämnar
uppgifter till polisen om brottslingar eller om begångna
brott. Nyligen har ett vittnes namn kunnat utläsas i
rättsprotokoll trots att vittnet lär ha erhållit löfte om
anonymitet. Eftersom det rörde sig om ett allvarligt brott
fruktar uppgiftslämnaren och hans familj för sina liv.
Polisen kan inte lämna familjen något skydd.
Anonymitetsskydd
För att främja vittnens benägenhet att meddela sina
observationer till polisen borde de vittnen som begär detta
kunna erbjudas anonymitet. Åklagare, försvarsadvokat,
domare och rätt är de enda som borde få kännedom om
vittnets namn och dessa skulle åläggas tystnadsplikt så att
inte vittnets namn röjs för allmänheten eller för den
åtalade. Dokument, som innehåller vittnes namn, skall
hemligstämplas. I förundersökningsprotokoll ska inte
vittnes namn få anges om vittne så begär.
Lagändring
Vittnens rätt till anonymitet måste bli föremål för
lagändring. Regeringen bör närmare utreda frågan och
därefter förelägga riksdagen förslag till erforderliga
lagändringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vittnens rätt till anonymitet.
Stockholm den 19 januari 1992
Lars Moquist (nyd)
John Bouvin (nyd)
Lars Andersson (nyd)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)