Vid upprepade tillfällen har riksdagen uttalat med vilket
allvar lagstiftaren ser på misshandelsbrottsligheten. Högsta
domstolens dom den 12 juli
1991 (NJA 1991 s. 438) leder till fundering på hur
lagstiftarens uttalanden tillämpas av domstolarna. I det
aktuella fallet var fråga om en person som gjort sig skyldig
till misshandel bestående i en spark som träffade
målsäganden i ansiktet när denne var på väg att resa sig från
marken; av misshandeln fick målsäganden skador som inte
var obetydliga. Högsta domstolen dömde gärningsmannen,
som när han begick gärningen var 18 år, till fängelse i 14
dagar. Ett av justitieråden var skiljaktig och ville döma till
villkorlig dom. Han anförde bl.a. att ''de skador som
gärningsmannen tillfogat målsäganden var inte
bagatellartade men ändå förhållandevis begränsade; ett
sprucket ögonbryn och en sprucken kindtand. Skadebilden
talar för att brottet skall hänföras till normalgraden av
misshandel men bedömas ligga ganska nära gränsen mot
ringa misshandel.''
Mot bakgrund av bl.a. detta avgörande bör en översyn
ske av misshandelsbrotten. Det är angeläget bl.a. att
domstolarna ser allvarligt på dessa brott, att
normalpåföljden är fängelse och att sådant våld som i ovan
nämnda dom beskrivs, sparkar i ansiktet på en person som
befinner sig under gärningsmannen, betraktas inte som nära
gränsen mot ringa misshandel utan snarare som på gränsen
mot eller rent av som grov misshandel. En översyn av
straffbestämmelserna bör mot bakgrund härav ske. I detta
sammanhang bör även vad våldskommissionen i sitt
slutbetänkande SOU 1990:92 Våld och brottsoffer anfört
om misshandel beaktas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
straffbestämmelserna för misshandel i enlighet med vad
som anförts i motionen.