Sveriges trafiknykterhetskontroll och lagstiftning utgår ifrån att alkohol och trafik inte är förenliga. Det har med skärpa framhållits vid många tillfällen av såväl politiker som myndigheter. Syftet är att så långt möjligt eliminera risken för alkoholrelaterade trafikolyckor.
Den modell som används för bestämmande av straffsanktioner är alkoholhalten vid provningstillfället, som alltså ligger senare än körtillfället. Olika faktorer -- tidsmässiga och biologiska -- gör att den verkliga blodalkoholkoncentrationen vid körtillfället inte är överensstämmande med alkoholhalten vid provningstillfället.
För att inte samhällskontrollen skall komma i konflikt med den enskildes rättssäkerhetskrav tillämpas ett system där ett säkerhetsavdrag göres från den uppmätta blodalkoholkoncentrationen. Denna har bestämts till 0,14 promille för luftprov medan den vid blodprov är flytande med 0,06 vid 0,5 promille och 0,09 vid 1,5 promille.
Efter konsumtion av alkohol stiger alkoholhalten under cirka 60 minuter, för att därefter avta med i genomsnitt cirka 0,15 promille per timme (en variation mellan 0,08 och 0,4 promille per timme). 95 procent av alla prov tas under fallande kurva, varför det är av centralt värde att veta vilken tid som förflutit mellan körtillfället och provningstillfället. Denna tid varierar högst väsentligt. Vid luftprovtagning är tiden 30--60 minuter medan tiden vid blodprov är 1--2 timmar.
Utöver dessa säkerhets- och förbränningsavdrag skall också nämnas ett omräkningsavdrag på 8,4 procent vid luftprov när den lagstadgade omräkningsfaktorn 2000:1 använts.
Det beslut som togs av riksdagen 1990 om en ny trafiknykterhetslag avsåg att skärpa lagstiftningen i så måtto att en förbättrad trafiksäkerhet skulle uppnås. Den lägre promillegränsen sänktes från 0,5 till 0,2 promille, bl.a. för att undanröja s.k. kalkyldrickande. Den ovan beskrivna situationen med olika avdrag ger i praktiken en gräns vid 0,5 promille. Detta innebär att den nya trafiknykterhetslagen inte fått avsedd effekt. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som skall se över trafiknykterhetsbrotten. Detta är glädjande och visar att regeringen har tagit kritiken mot nuvarande förhållande på allvar. Det är angeläget att utredningen beaktar vad vi i denna motion anfört.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att få bort alkoholen ur trafiken och därmed uppnå en ökad trafiksäkerhet.
Stockholm den 27 januari 1992 Gudrun Norberg (fp) Erling Bager (fp) Sigge Godin (fp) Isa Halvarsson (fp)