Motion till riksdagen
1991/92:Ju609
av Ingegerd Sahlström m.fl. (s)

Nödvärnsrätten vid kvinnovåld


''Jag har alltid varit snäll mot henne, det har jag. Till
exempel när jag slagit henne, hämtar jag ofta en näsduk.
Jag pysslar om henne, tar vara på henne.''
Mannen framställer ofta våldet som ett tecken på kärlek,
att han slår henne för hennes eget bästa. Kvinnor har
berättat hur mannen kommit med blommor i famnen och
bedyrat sin kärlek, när de legat på sjukhus på grund av
misshandel. Det är en gammal beprövad metod för att bryta
ned en människa, den brukar användas vid tortyr av
politiska fångar. Kvinnan påverkas på samma sätt som en
person som fängslas och torteras för sina politiska åsikter.
Den skarpa kontrasten gör henne förvirrad. Hon
uppförstorar de få stunderna av värme och blir tacksam mot
torteraren.
Detta kan man läsa i boken ''Bryt tystnaden'' som
handlar om sexualiserat våld mot kvinnor.
Våld mot kvinnor sker oftast i hemmet, inom pågående
eller avslutade relationer. Många kvinnor gör aldrig någon
anmälan, andra lyckas bryta sig loss och få hjälp, några
uthärdar i många år men tar efter långt lidande -- ofta i
desperation -- ''lagen i egna händer''. Enligt vårt sätt att se
är en sådan desperat handling en form av nödvärn.
Om anledningen till en gärning, som i och för sig skall
medföra straffansvar, beror på att någon under en lång tid
har varit utsatt för psykiskt och fysiskt våld av en nära
anhörig, bör handlingen kunna bedömas som nödvärn.
Man frågar sig, måste nödvärn alltid vara en ögonblicklig
handling i samband med en isolerad händelse som man ej
kan dra sig ur? Skall inte nödvärnsrätten kunna gälla då
man under lång period känt sig hotad fysiskt och psykiskt?
När man tar del av domstolens praxis från
nödvärnsrättens område tycks det i hög grad handla om
mäns uppgörelser. Är lagen skriven så att det i praktiken
blir en lag ''om män för män''? Vi vill gärna se ett större
kvinnoperspektiv i tolkningen av lagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utvidgning av nödvärnsrätten.

Stockholm den 22 januari 1992

pIngegerd Sahlström (s)

Marianne Carlström (s)

Lisbet Calner (s)

Ulla Pettersson (s)