''Jag har alltid varit snäll mot henne, det har jag. Till exempel när jag slagit henne, hämtar jag ofta en näsduk. Jag pysslar om henne, tar vara på henne.''
Mannen framställer ofta våldet som ett tecken på kärlek, att han slår henne för hennes eget bästa. Kvinnor har berättat hur mannen kommit med blommor i famnen och bedyrat sin kärlek, när de legat på sjukhus på grund av misshandel. Det är en gammal beprövad metod för att bryta ned en människa, den brukar användas vid tortyr av politiska fångar. Kvinnan påverkas på samma sätt som en person som fängslas och torteras för sina politiska åsikter. Den skarpa kontrasten gör henne förvirrad. Hon uppförstorar de få stunderna av värme och blir tacksam mot torteraren.
Detta kan man läsa i boken ''Bryt tystnaden'' som handlar om sexualiserat våld mot kvinnor.
Våld mot kvinnor sker oftast i hemmet, inom pågående eller avslutade relationer. Många kvinnor gör aldrig någon anmälan, andra lyckas bryta sig loss och få hjälp, några uthärdar i många år men tar efter långt lidande -- ofta i desperation -- ''lagen i egna händer''. Enligt vårt sätt att se är en sådan desperat handling en form av nödvärn.
Om anledningen till en gärning, som i och för sig skall medföra straffansvar, beror på att någon under en lång tid har varit utsatt för psykiskt och fysiskt våld av en nära anhörig, bör handlingen kunna bedömas som nödvärn.
Man frågar sig, måste nödvärn alltid vara en ögonblicklig handling i samband med en isolerad händelse som man ej kan dra sig ur? Skall inte nödvärnsrätten kunna gälla då man under lång period känt sig hotad fysiskt och psykiskt?
När man tar del av domstolens praxis från nödvärnsrättens område tycks det i hög grad handla om mäns uppgörelser. Är lagen skriven så att det i praktiken blir en lag ''om män för män''? Vi vill gärna se ett större kvinnoperspektiv i tolkningen av lagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgning av nödvärnsrätten.
Stockholm den 22 januari 1992 pIngegerd Sahlström (s) Marianne Carlström (s) Lisbet Calner (s) Ulla Pettersson (s)