Den gamle mannen mördades brutalt i sitt hem genom
slag mot huvudet. Två gärningsmän befann sig i hans bostad
vid tidpunkten för mordet. Vid rättegången skyller de båda
på varandra som ansvariga för dådet. Hovrätten kunde inte
finna styrkt vem av de båda som gjort sig skyldig till mordet.
De båda männen friades trots att det var klart att någon av
de båda var den skyldige. Efter den frikännande domen har
sedan den ene av männen tillerkänts ett skadestånd med
5.000 kronor för förlorad arbetsförtjänst och 40.000 kronor
för lidande i samband med frihetsberövande, utredning och
rättegångar.
Domen och ersättningsbeslutet har mötts med starka
reaktioner från allmänhetens sida. Vi har full förståelse för
denna reaktion. Det är helt orimligt att gärningsmän i detta
och liknande fall skall undgå straff på de grunder som här
skett. Strafflagen måste ses över så att gärningsmän inte kan
komma undan straffpåföljd genom att skylla på varandra.
Ersättningsreglerna vid frihetsinskränkningar måste också
ses över så att ersättning inte kan utgå då det är så klart
oskäligt som i ''Lindomefallet''.
Respekten för människovärde, lag och rätt undergrävs
om brottslingar kan sätta lögnen i system och få utbyte av
detta vid gärningarnas rättsliga prövning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av brottsbalkens
regler vad gäller medverkandeansvar samt om en översyn
av lagen om ersättning vid frihetsinskränkningar.
Stockholm den 16 januari 1992
Göte Jonsson (m)
Ulf Melin (m)