Närhetsprincipen fungerar bra vid fängelset i Hudiksvall. Det är en liten anstalt med 25 platser och de flesta av de intagna har sin hemort på kort avstånd. Samtidigt visar det sig att många av de dömda måste avtjäna sitt straff utanför denna region. Fängelset är för litet.
Det finns principbeslut på att ett nytt fängelse ska byggas i Hudiksvall. Tomt finns och man har väntat på signaler för att börja projektera. Nybyggnadsstart skulle kunna ske under under andra hälften av 1993.
Obligatorisk halvtidsfrigivning infördes 1983 då reglerna om villkorlig frigivning ändrades. Men det har visat sig ganska tydligt att förtroendet för rättsväsendet har rubbats. Nu är regeringen beredd att lägga ett förslag till möjlig frigivning, efter individuell prövning, när två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Detta kommer att medföra att det behövs minst 450 platser ytterligare.
Kriminalvårdsstyrelsen har föreslagit att kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall ska läggas ned. Regeringen har i budgetpropositionen följt detta förslag.
Naturligtvis anser vi att förslaget om att stänga Hudiksvalls fångvårdsanstalt är olyckligt och felaktigt. Vi tycker att verksamheten måste kunna fortsätta på fängelset, åtminstone till dess att man har kunnat göra en bedömning om hur platsbristen kommer att lösas.
Vi tror att fångvården ger den bästa rehabiliteringen vid små anstalter och där närhetsprincipen gäller. Vi anser att en projektering skulle kunna påbörjas för en nybyggnation.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fortsätta verksamheten på fängelset i Hudiksvall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om platsbehoven vid tvåtredjedelsfrigivningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en projektering av Hudiksvalls fångvårdsanstalt.
Stockholm den 27 januari 1992 Karin Starrin (c) Pontus Wiklund (kds)