Bakgrund
Den senaste tiden har debatten om brottsoffren varit i fokus. Ett område som inte har berörts är frivården vilken inte har fungerat. Övervakningen fungerar inte tillfredsställande, informationsskyldighet till målsägande saknas. Vid återfall i brottslighet skall utbyte av frivårdsmyndighet kunna ske. Det kan inte vara meningen att drabbade brottsoffer, i synnerhet kvinnor, skall känna fruktan på grund av en undermålig frivård. Politikers prestige och myndigheters passivitet får inte lägga hinder för brottsoffrens säkerhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning tillsätts som har till uppgift att utreda frivårdens framtida organisation och arbetsformer.
Stockholm den 27 januari 1992 Lars Andersson (nyd) John Bouvin (nyd)