Kriminalvårdsstyrelsen fick 1989 i uppdrag att ta initiativ
till att samtliga kriminalvårdsanstalter upprättade
handlingsplaner för verksamhetens innehåll.
Uppdraget har lämnats i en slutrapport under hösten
1991. Handlingsplanen innehåller beskrivningar om arbete
och fritid, drogmissbruk, säkerhet, personal och
anstaltsledning.
Kriminalvårdsanstalten Tidaholm har att verkställa
fängelsepåföljder utifrån bestämda förutsättningar. En
sådan är att anstalten är en sluten riksanstalt. Den
förutsättningen gör att en prövning sker utifrån vissa
grunder, innan beslut fattas om att placera en person i
anstalten.
Vi menar att andra väsentliga förutsättningar är
anstaltens säkerhetsnivå, verksamhet i form av industriell
produktion, studieverksamhet, drogbekämpningsprogram
och personalens samlade resurser. Den intagne kan med
denna profil, som finns inom anstalten, placeras så att han
får de bästa förutsättningarna utifrån kraven på
sysselsättning, rehabilitering och säkerhet.
Kriminalvårdsanstalten Tidaholm har plats för cirka 170
intagna. Inom anstalten finns allmänna avdelningar, som
består av fyra paviljonger, två avdelningar för särskilt
tillsynskrävande, en ''ro-avdelning'', en isoleringsavdelning
samt en säkerhetsavdelning.
Antalet tjänster inom anstalten är cirka 190.
Avdelningsoch verkstadspersonalen besitter väsentliga
kunskaper om de intagna, inte minst i säkerhetshänseende.
Personalens säkerhet bygger på teoretisk och praktisk
kunskap om de intagna. En god kontakt med den enskilde
intagne är betydelsefullt. Människokännedom, kunskaper
om aggression och krisreaktioner, träning i självförsvar är
färdigheter, som ger handlingsberedskap, trygghet och
självförtroende i arbetet.
Säkerheten inom anstalten är också ett skydd för den
intagne.
Anstaltens styrka är att erbjuda den intagne arbete i
industriell produktion.
De besparingskrav som åvilar anstalten i Tidaholm är i
kombination med olika insatser för säkerhetshöjande
åtgärder inte rimliga.
Utbyggnaden av tekniska hjälpmedel innebär tyvärr en
ökad risk för just monotona arbetsmoment, men är
samtidigt ett viktigt komplement för de anställda som är den
viktigaste säkerhetsresursen.
Och för att ge vård- och tillsynspersonalen mer
meningsfulla arbetsuppgifter och större ansvar, vilket är
målsättningen i det lokala handlingsprogrammet, måste tid
ges för ökad kontakt med de intagna.
Enligt vår uppfattning är en 10-procentig reduktion av
personalstyrkan inte ett steg i rätt riktning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kriminalvårdsanstalten i Tidaholm.
Stockholm den 24 januari 1992
Birgitta Johansson (s)
Jan Fransson (s)
Sven-Gösta Signell (s)
Anders Nilsson (s)